Sidor

söndag 10 november 2013

St Helena eller var det Elin?

Hur som, Helenas hämnd, som är den fjärde delen i serien Släkten är skriven av Maria Gustavsdotter, miljön är skövdetrakten och tiden 1100-talet. Jag har inte läst de tidigare delarna av släkten men en historisk skildring av ett kvinnoöde från en bygd där Arn i Guillous tappning är kung var ju oemotståndlig.

Elin av Skövde betraktas som både Västergötlands och Skövdes skyddshelgon och Helenas hämnd är baserad på den historia som skrevs ned i början av 1300-talet av biskopen i Skara. Det berättas att Helena, Elin, tidigt blev förmögen änka och i romanen styr hon och ställer över sin stora gård. Hon har just avslutat bygget av ett kapell när hennes dotter gifts bort med en man från Våmb. Han misshandlar henne och Helena ser ingen annan råd än att döda honom för att lösa dottern från äktenskapslöftena.

I boken får vi följa Helenas kval och blodshämnden mellan ätterna som leder henne på pilgrimsfärd till Jerusalem och just den delen kändes extra spännande eftersom pilgrimslederna i Skaraborg t ex den mellan Skara och Lödöse just är i färd att restaureras. Etappen mellan Skövde och Varnhem kallas just St Elins väg och passerar Våmbs kyrka. Sommarutflykt bokad!

Tillbaka till boken, jag är lite småbesviken över den här historiska romanen. Jag har läst Gustavsdotter innan och jag tycker nog att skildringen över hansatiden i Kalmar i serien om de fem pärlorna till jungfruns krona är mer välskriven än just den här berättelsen. Jag saknar det som gjorde de böckerna så bra, miljöerna, naturen, lukterna, smakerna och beskrivningarna av vardagsarbetet för kvinnorna. I den här berättelsen är det mer action, mer dramatik och en andlig dimension vilket självklart också är en viktig del av kvinnohistorien. Jag uppskattar hur hon skildrar brytningstiden mellan asatro och de första kristna i landet och jag gillar att kvinnorna skildras som hela människor med både glädjestunder och sorg men något saknas. Kanske har hon hämmats av den verkliga berättelsen, eller inte haft lika god tid att researcha den tidiga medeltidens Västergötland?

Eller så är det jag som är petig, mest av allt är jag riktigt nöjd över att romansviten lyfter fram inflytelserika kvinnor från olika tider. Dick Harrison har dragit upp de stora linjerna och olika författare skriver de olika böckerna. Bra tänkt. Gilla på det Historiska media!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Tack för att du lämnar en tanke om inlägget, det gör bloggen till en levande mötesplats!