bokcirkel med Lundströms - tanke 2

Då har vi läst fram till sidan 83, Marie Lundström, Håkan Nesser, Farnaz Arbabi och jag. Det var spännande att höra deras tankar om en del av boken som jag tyckte var verkligt sorglig. Jag och Håkan hade fastnat för exakt samma mening om familjen: Vad som håller oss samman är den grundläggande skammen över att behöva leva sitt liv. Familjen är ju så uppenbart dysfunktionell och när jag på sidan 66 läser att modern får ett anfall av vansinne så nästan småler jag. Har hon någonsin varit helt frisk?

Jag kan förstå den unga flickas beräknande sätt med vilket hon ger sig åt den äldre, och erfarne mannen. Hon letar efter en utväg från sin familj, hon längtar efter frihet och ekonomisk trygghet. Och hon längtar efter att uppleva kärlek. Kärlek och åtrå känns åtskilda helt i den här boken och det är nog en del av det som gör den så nattsvart. Samtidigt som hon använder mannen i egna syften så är hon fullt medveten att det är en balansgång, hon vet att hennes rykte kan vara förstört för all tid om förhållandet kommer ut men hon tar risken. Det är hennes enda sätt. Har hon ens något annat val?

Han i sin tur verkar vilja ha en docka att klä på, klä av och älska med. Minnena från Paris är ett återkommande samtalsämne.

Han säger att i Paris köpte han allt, sina kvinnor, sina bekanta, sina idéer. Han är tolv år äldre än jag och det skrämmer honom. Jag lyssnar till hur han talar, hur han bedrar sig, hur han älskar mig också, med ett slags teatralitet som är på en gång konventionell och uppriktig. 

Jag frågar mig vilka hans motiv egentligen är? Han är knappt trettio, förmögen och skulle kunna starta ett varaktigt förhållande med en kvinna. Varför väljer han en ung, fattig flicka som sin konkubin? Är det blixtförälskelsen på färjan, är han en sådan utböling i Vietnam att det inte finns någon annan kärlek att få eller finns där någon annan orsak att han likt en herr Higgins tar sig an flickan som ska lära sig att älska.

Kanske får jag veta mer i den sista tredjedelen av boken. Nästa lördag är det dags för prat om resten. Det ser jag fram emot!