Ur vulkanens mun är första boken om Anna och Mats som, om jag ska vara ärlig, är två mycket omogna fyrtioåringar. Trist är att de också har två barn som kommer gruvligt ikläm mellan två självupptagna så kallade vuxna och just barnens situation drabbade mig. Lilla Molly som fungerar som medlare och utslätare, Sebbe som ser mycket mer än de vuxna förstår. Hjärtskärande. Hela boken hade en så sorgsen och uppgiven och solkig ton att jag blev helt nedstämd, de små glimtarna av hopp försvinner snabbt. Askan från den tigande vulkanen tränger sig in överallt. Jag lyssnade till Helena v Zweigbergks egen inläsning och kanske gjorde det att berättelsen kom väldigt nära, det låter i viss mån som om att hon berättar om något som hon varit med om. Något som hon känner till väl. Det hoppas jag inte för det här äktenskapet som ska räddas genom en charterresa till Sicilien är så döfött det kan bli.
Trots det lyssnade jag vidare, det är fyllt av observationer om livet runt fyrtio, välformulerat, välkomponerat. Så mycket stämmer väl in i relationsspelet att jag som lyssnar vill veta hur det går. Hur den katastrofala veckan i Italien ska sluta, när vulkanen ska få ett välbehövligt utbrott och luften äntligen rensas. Dessutom blev jag otroligt sugen på att resa till Sicilien, det verkar var ett mycket vackert resmål med Etna som riktig höjdare.
Jag hade en klump i magen under hela boken när jag läste den för något år sedan. Närmast ångestlikt faktiskt. Till skillnad från dig blev jag allt annat än sugen på att åka till Sicilien. Faktum är att den här boken helt förstörde Sicilien som resmål för mig. Tror på något sätt att allt skall bli katastrof om jag och älsklingen åker dit. Ja, herregud, bara för att bevisa motsatsen borde vi kanske åka dit. :)
SvaraRaderaÅngest är ordet för hela boken, jag var på vippen att väcka sambon under tiden jag lyssnade på boken för lite tröst. Jag kan tänka mig Sicilien - helt klart.
Radera