Dejt en solig majdag med brittisk hyllad deckare från Modernista har alla förutsättningar för att bli full pott men nja. Jag är inte störtimponerad av Mo Hayders Fågelmannen. Trots sina makabra ingredienser och en potentiellt intressant krimmare i huvudrollen med lagom spännande privatliv så brinner det inte till. Det är lite för mycket formulär 1a för att riktigt imponera, dessutom är jag just nu ganska trött på greppet att låta förövaren, massmördaren i det här fallet, berätta sin story i insprängda kapitel. Lite tänker jag när jag vänder blad att jag läst det förut och just det kan vara precis det som man letar efter när man plockar upp en deckare. Ibland kan det vara skönt att vila i en genre och veta vad man kan förvänta sig och på det viset är det här en helt OK underhållning. Sedan tycker jag att man kan göra det välbekanta med finess för att lyxa till det lite, som till exempel tänka till på en sådan enkel sak som vilka adjektiv man använder, engelskan är ett synonymrikt språk och det framgår inte i den här texten. Jag tror jag ska hålla mig till Belinda Bauer i fortsättningen när jag är sugen på brittisk deckare. Hon levererar alltid med guldkant.
lördag 10 maj 2014
fågelmannen - en brittisk dussindeckare
Dejt en solig majdag med brittisk hyllad deckare från Modernista har alla förutsättningar för att bli full pott men nja. Jag är inte störtimponerad av Mo Hayders Fågelmannen. Trots sina makabra ingredienser och en potentiellt intressant krimmare i huvudrollen med lagom spännande privatliv så brinner det inte till. Det är lite för mycket formulär 1a för att riktigt imponera, dessutom är jag just nu ganska trött på greppet att låta förövaren, massmördaren i det här fallet, berätta sin story i insprängda kapitel. Lite tänker jag när jag vänder blad att jag läst det förut och just det kan vara precis det som man letar efter när man plockar upp en deckare. Ibland kan det vara skönt att vila i en genre och veta vad man kan förvänta sig och på det viset är det här en helt OK underhållning. Sedan tycker jag att man kan göra det välbekanta med finess för att lyxa till det lite, som till exempel tänka till på en sådan enkel sak som vilka adjektiv man använder, engelskan är ett synonymrikt språk och det framgår inte i den här texten. Jag tror jag ska hålla mig till Belinda Bauer i fortsättningen när jag är sugen på brittisk deckare. Hon levererar alltid med guldkant.
Jag gillade den här, betydligt mer än tredje caffrey-boken som jag läste tidigare. Men håller med om att Belinda Bauer är vassare.
SvaraRaderaJag har inte läst Ritual och jag tror inte jag kommer att läsa fler av de här.
Raderajag har dussinsmak :)
SvaraRaderaVar och en blir salig på sin tro. Jag är nog lite sparsmakad i allmänhet, inte bara när det gäller böcker.
RaderaDet finns kanske en anledning till att Mo Hayder inte blivit superkänd i Sverige? :-) Många har nog aldrig hört talas om författaren.
SvaraRaderaTycker faktiskt det. Belinda Bauer och Peter May är klart bättre val.
RaderaDenna kom på posten i dag, tack! Ska bli väldigt spännande o se vad jag tycker om denna. Ritual var ju så där, den ville inte riktigt ta tag, lite tjatig
SvaraRaderaAnnika
Får se vad du tycker, annars skickar du den bara vidare till någon annan :-) Jag läste ju ut på ett par timmar så visst var den spännande!
RaderaHar läst den för länge sedan?! Är det inte en nyutgåva. Vet att jag gillade sådär redan då och tiden har en tendens att springa ifrån spänningsromaner. Läste min första S J Bolton i Spanien, den fristående Blood Harvest. Den var riktigt bra, mer spökhistoria än deckare.
SvaraRadera