ryskt bläck - de Rosnay om fåfänga och en familjehemlighet

Idag har jag läst en fransk feelgood av drottningen av genren - Tatiana de Rosnay. Utsidan och titeln på ryskt bläck lovar kanske något annat än det jag får vilket först gör mig förvirrad. Omslaget är magnifikt och måhända hade jag tänkt mig en starkare koppling till Ryssland än den som är i boken och måhända var jag inte riktigt beredd på en ung manlig huvudperson som bedömer sin omgivning efter utseende, om han ens bemödar sig om att ge dem en blick. Fåfänga har blivit hans fängelse och han är mer intresserad av bilden sig själv än vem han egentligen är.

Lagom dos romantik, lagom dos förvecklingar, lagom dos vackra miljöer och en författare i huvudrollen borde klicka till men. Det här är inte, enligt mitt tycke då, de Rosnays bästa, jag gillade t ex Sarahs nyckel och Bumerang bättre. Jag irriterar mig osannolikt mycket på alla de där adjektiven som sorterar in människor i ålder, kroppsform, hårfärg och ras. Kan man inte stryka ned alla de där beskrivningarna och ändå behålla poängen?

Gillar annars den lättsamma, lättlästa tonen och där finns en grundhistoria om identitet och vilsenhet i livet som jag tycker håller tillräckligt bra. Särskilt är det förstås våndorna kring skrivandet som jag tycker mycket om. Nicholas, den unge författaren, har en succéroman i bagaget. Han turnerar jorden runt och promotar sin bok, han fejsbookar, twittrar och är med på bokens filminspelning. Det han inte gör är att skriva på uppföljaren, när han reser till Italiens kust för att vila upp sig på ett lyxhotell hinner livet ikapp och fyra dygn får vi tillbringa där tillsammans med honom. Man kan säga att hans fars Mont Blanc-penna får en av romanens huvudroller, det är dags att börja skriva kapitel nummer två. Fransk feelgood som är helt OK en sommardag i hängmattan får bli min dom.

Jag fick mig en mindre känga för inte så länge sedan av en författare som inte gillade mitt sätt att skriva om hennes bok. Hon menade att man måste läsa böcker och bedöma dem utifrån den genre de är skrivna i och inte jämföra olika genrer. Jag fortsätter att envisas med att hävda att en bra bok är en bra bok som är en bra bok för mig. Inte nödvändigtvis för någon annan. Nu är det här min blogg så jag skriver liksom det jag tycker ...

En rejäl runda med rödpennan så hade jag gillat ryskt bläck ännu mer.