The Secret History (Donna Tartt)

The Secret History är Donna Tartts första. Jag hade inte riktigt fattat vem Tartt är måste jag erkänna, utan hade blandat ihop henne med en annan författare (avslöjar inte vem) och avfärdat henne. Efter att ha läst Steglitsan skall jag nu beta av resten av hennes verk också. Man förstår att det här blivit en "modern klassiker" - den är sådär helgjuten som ganska få böcker är. Vi följer en grupp collegestudenter i en håla i Vermont. Det är en udda samling klassicismstuderande rikemansungar Richard, från enkla omständigheter i Kalifornien, lär känna. Det tar ett helt läsår och en hel roman att förstå alla aspekter av den hemliga historien och under tiden avslöjas också ett stort antal mindre hemligheter. Genom dessa lär vi känna ungdomarna på riktigt och det är väl deras liv som är den egentliga hemliga historien.

Tartt tackar Bret Easton Ellis och visst kan man dra vissa paralleller till hans rotlösa, distanserade figurer. Ännu mer tänker jag på Patricia Higsmiths Tom Ripley. Denne sympatiske psykopats egenskaper kan sägas vara uppdelade och fördelade på de sex ungdomarna. Delar av berättelsen liknar också valfri Ripleybok med perspektivet hos förövaren, uppbyggnaden av en sorts förståelse för det ändå meningslösa dådet och med en misstänksam omvärld och polismyndighet som spänningsskapande moment. Även tematiskt liknar det Ripley med klassperspektiv och avund. Om jag någon gång doktorerar på Tartt skall jag föra detta i bevis, just nu får ni bara tro mig på mitt ord.

Jämfört med Steglitsan så är The Secret History mer sluten i tid och rum. Det tar in USAs kontraster i mindre doser, men de finns där i form av det ytliga Kalifornien, den snobbiga Östkusten och Vermonts Trailer Trash (det senare ganska oförsonligt skildrat, utan att man riktigt förstår motivet). Det finns också någon typ av bildningsambition i bägge böckerna. Jag gissar att någon som är kunnig i konst respektive klassicism ler överseende åt den fond åt huvudberättelsen Tartts utvikningar i ämnena ger. Den pseudointellektuelle Gästbloggaren tycker det är ett bra grepp och tittar otåligt på klockan medan han väntar på att posten skall leverera The Little Friend till Gårda.

/Gästbloggare M