Tatiana de Rosnays romaner är alltid precis på gränsen till det sentimentala, i den här är gränsen i mitt tycke allt för nära. Styrkan är att beskrivningar och känslor kommer nära och det är lätt att leva sig in i hur svårt det kan vara att lämna ett hem. Svagheten är att det blir lite kletigt, smetigt. Några av breven är lite för mycket för mig, brevromaner i allmänhet har jag lite svårt för eftersom det särskilt i historiska romaner gäller att hitta varje brevskrivares ton. I den här romanen hörs Tatiana de Rosnays röst genom alla breven, dessutom känns de väldigt frispråkiga. Nja ... Känslan av kärleken till Paris förmedlar hon trots allt väl och jag börjar genast fundera på andra böcker som handlar om ett hus i Paris. Igelkottens elegans och Tillsammans är man mindre ensam är två jag kommer på, har ni som läser fler förslag?
Jag kommer på Colombes granne också - den av Tatiana de Rosnays böcker som jag gillar bäst. Rosnay kommer till mässan - passa på att lyssna på henne:
Evenemang
Vad vore en roman utan en familjehemlighet?
Tatiana de Rosnay, författare till bland andra bästsäljarna Sarahs nyckel och Bumerang, låter alltid en väl dold familjehemlighet utgöra utgångspunkt i sina romaner. Den fransk-engelska författaren, aktuell med romanen Ryskt bläck, berättar om sina tankar och idéer bakom den litterära produktionen: om skrivvanor, förhållandet till penna och papper, och det stora intresset för andra författares arbetsmetoder. Ett samtal tillsammans med journalisten Kattis Ahlström om litterärt skapande med hemligheternas drottning, Tatiana de Rosnay.
Jag förstår vad du menar med att hon stundtals närmar sig sliskighetsträsket, Parisskildringen var det bästa :)
SvaraRaderaHåller med om att staden var en fin huvudrollsinnehavare!
Radera