katedralen vid havet - en historielektion i romanform

Nu har jag tillbringat nästan 24 timmar i sällskap med Johan Rabeus och Arnau Estanyol. Platsen är Barcelona och tiden är 1300-tal och boken heter Katedralen vid havet. Jag är så dubbel i min inställnig till den här sortens böcker. Ildefonso Falcones, som är en spansk jurist har i den här romanen velat skildra en medeltida stad och han har valt Aranu och katedralen i stadens mitt som sina huvudpersoner. Det blir till en spännande historielektion om man har tålamodet att läsa klart. Tyvärr är risken att man inte orkar, boken är enligt mig 300 sidor för lång.

Den unge pojken, Arnau kommer till staden, hans far är inställd på att skapa ett bärre liv för sin son. Modern utsattes för övergrepp redan på bröllopsnatten och när sonen fötts blir hon kallad till adelsmannens borg för att bli amma, därefter ser Arnau inte sin mor igen förrän i vuxen ålder. Pappan och sonen kommer alltså från den feodala katalanska landsbygden och i Barcelona finns möjligheter för den som är beredd att arbeta hårt. Släktingarna är krukmakare och där får de två en ingång till livet i den stora staden. Ett av den unge pojkens första arbeten är som stenbärare till  katedralen som folket håller på att bygga till jungfru Marias ära. Pojken liknar jungfrun vid sin mor och genom hela livet arbetar han hårt för att hedra jungfru Maria. Under sitt liv får han uppleva krig, inkvisitionen, pest, politiska uppror, personliga framgångar och stora motgångar.

Sällan blir det bra när man låter en enda man uppleva så mycket, jag får Arn-känsla här. Om man accepterar att det är en fiktiv människa som är skapad för att kunna exemplifiera ett helt samhällssystem, han börjar som hantverkare och slutar som konsul. Texten är dessutom överlastad av historiska fakta, Falcones vill berätta om allt, det blir för mycket. Som motvikt till de långa utläggningarna om allt från hur ett stenblock kan vinschas på plats med ett intrikat system av taljor till horornas klädesdräkter, hur hamnen är konstruerad, handeln organiserad, politiska och religiösa intriger och ett rättsystem som utdömer grymma straff så lägger Falcones in dramatik värdig en såpopera. Det är kärlek och känslor och kanske en smula för mycket av allt för mig.

Trots det lyssnade jag klart. Jag besökte Glimmingehus i veckan, det var därför jag började lyssna på just den här boken och där finns hos mig ett genuint intresse för medeltiden. Jag tror nog att man får vara en smula historienörd för att riktigt uppskatta Katedralen vid havet, historienörd och dessutom sålla bort det överdramatiska tendenserna. Då kan man få sig en rejäl historielektion.