kockskola för ensamma hjärtan- en söt liten pudding

Det här är en bok som man inte ska läsa när man är lite småsugen, matlagningen är så läckert beskriven att snålvattnet rinner till.

Alice är drygt femtio, hennes man har lämnat henne för en trettioåttaåring och Alice inser att livet som hemmafru i Dublin är slut. Hon måste försörja sig och ett försök med jobb på en revisionsbyrå fungerar sådär. Kontor passar henne inte alls, hon bestämmer sig för att plocka fram sina matlagningskunskaper från ungdomsåren. Hon startar en matlagningskurs i sitt kök. De som söker sig till hennes kurser har alla sin berättelse och man kan ju gissa varför boken heter Kockskola för ensamma hjärtan  Till genren hör romantiska förvecklingar, oväntade vändningar och att allt ordnar sig på slutet. Så också i den här söta boken som har en fond i ett Irland där arbetslösheten breder ut sig och ungdomarna emigrerar för att skapa sig en framtid.

Tilltalande var att Alice inte är den där unga hurtfriska modelltypen som behöver ändra kurs i livet utan istället en mogen medelålders kvinna med vuxna barn, det tillförde just den här medelålders läsaren ett och annat men ... Jag kan bli lite smått utmattad av att det liksom alltid löser sig så lätt för människorna i de här feelgoodböckerna. Särskilt stör jag mig på den ekonomiska verkligheten där Alice blir lämnad av sin man, bor kvar ensam i det stora charmiga huset, lever på besparingar i ett år under tiden som hon reser på weekendresor, slickar sina år på spa och bjuder vänkretsen på extravaganta middagar. Sen kommer hon på att starta matlagningskurs en kväll i veckan ...

Nja, nu ska de här böckerna vara som vuxensagor och som sådan är det här en riktigt charmig berättelse. Tack snälla Sofie för den här goda puddingen, perfekt efterrätt en regnig julidag!