strövtåg i hembygden

På väg från ön på västkusten till barndomens slättlandskap så passerar jag de vackraste dalar formade av isen en gång för länge sedan. Rapsfälten blommar och blåklinten står sida vid sida, underskönt och känslan är dubbel, jag kör hemåt men ändå till en allt mer främmande värld. På grusvägen den sista bilten passerar jag skolkamratens stora bondgård, på gårdsplanen står den gul-gröna traktorn parkerad. Jag minns pojken i fråga när han som knappt tioåring körde stora, stora maskiner på åkern och den övriga tiden lekte med sina jordbruksmakiner i korrekt skala. Det fanns bara jordbruk. Bara det.

När jag sedan hörde att det just i dagarna anordnats gruppresa till Minnesota, för att besöka John Deere-fabriken, så fick jag ett veritabelt skrattanfall. Jag inser att jag bott hemifrån väldigt länge. Typ 30 år sisådär, kan det vara min bakgrund som gör att jag gillar att spela Farm Ville? Nåja.

Har man lust på en John Deere pryl så tycker jag att man ska klicka här, just det ligger väldigt långt från den miljö som jag nu känner mig allra mest hemma i. Min hembygd är numer storstan, där känner jag mig hemma och där finns inte en enda John Deere i sikte. Däremot hittade jag på mitt senaste strövtåg in i stadsbibliotektes muminutställning och tog mig en fika på Lohrs Pocket. Det är inte heller dumt!

PS. Massey Ferguson är märket som gäller på Tjörn, där är det alltså röda traktorer som gäller. Aningen miljöskadad av min barndom är jag som lägger märke till både färger och märken. Helt klart.