louisiana literature: Joyce Carol Oates

Master! var min kommentar i mitt anteckningsblock.
Mästerligt.

Fredagskväll, 20.00 och jag hade köat nästan två timmar för att komma in i den stora koncertsalen. Hamnade långt fram och kunde följa en av mina litterära idoler på verkligt nära håll. Det var minst sagt spännande, hennes något släpiga dialekt parat med en kvick och vältalig ordström gjorde att jag lyssnade koncentrerat och timmen blev fullmatad. 

Samtalet cirklade kring romanen De fördömda, som nyligen kommit i dansk översättning men som redan finns i pocket på svenska om man har lust att läsa. Mycket glad var jag över att jag läste just den i somras (trots att jag fick i viss mån kämpa) för en stor del av samtalet berörde boken som utforskar det lilla samhället Princeton i början av det här seklet. Förbannelsen av en hel grupp priviligierade människor i den välbeställda akademiska miljön som inte tog sitt samhälleliga ansvar i frågor om klass, ras och kön. Det konservativa kristna etablissemanget som inte kunde hänga med i förändringarnas vindar skildras ingående och som motvikt får vi också möta de idealistiska unga socialisterna som kämpar för förändring. Genom hela boken ljuder en känsla av förljugenhet och hyckleri där de som kan förändra blundar stenhårt och sticker huvudet i sanden. Hon menar att när samhället förnekar orättvisor och förtryck så skapas där demoner som inte går att tämja. Sen om det är satan, kommunisterna eller terroristerna som ska bekämpas förändras över tid och plats. 

Welcome to America! var JCOs kommentar till just det och så gav hon sin uppfattning om det USA som hon lever i idag. Hon menar att alla berättelser som på ytan är historiska ska kommentera samtiden på något sätt för att vara relevanta. Den här romanen hade hon egentligen skrivit redan 1984 men där var något som fattades, berättelsen har President Wilson som en av huvudkaraktärerna och först när President Obama valdes till ämbetet så fann hon den koppling till samtiden som hon ville göra. Wilson är sedd som en av reformatörerna i amerikas historia men i hans tal och brev uttryckte han en starkt rasistisk hållning. JCO vill med sin roman diskutera det djupt mänskliga behovet att känna rädsla för det främmande och hennes recept på förändring är god undervisning för alla. Paranoian som smutsar ned landet idag är hon mycket kritisk till och hon berömmer Skandinavien där det rationella och förnuftiga tänkandet som råder här.

Nåja, det är val om två veckor. Låt oss använda just det då. Det förnuftiga och rationella tänkandet, och solidariteten med de utsatta som ledstjärna. 

De fördömda (Provläs), är en blandning mellan det rationella och det irrationella. De gotiska inslagen är många och det var nog de som gjorde att jag inte helt föll pladask för den. Nu arbetar Joyce Carol Oates på en ny roman, den ska handla om det amerikanska samhällets sätt att underlåta sig att hantera följderna efter Irak-kriget. Sett ur en familjs ögon förstås, det är oftast där hon börjar sin berättelser. I en familj. En trasig familj, eller en familj i kris. Eller i ett livsöde. Jag köpte Blonde till dottern och fick den signerad. Sällan blir jag tyst men när JCO började småprata så blev det ridå. Jag sa ingenting. Ingenting. Då la den lilla, tunna damen huvudet på sned och sa: 

- Well, very nice talking to you. 

- Thank you, blev mitt svar.

Det var mitt moment med en av mina stora idoler. Hmmm