De usynlige är titlen på Roy Jacobsens nya bok som han berättade en hel del om i samtalet på Louisiana literature. Boken handlar om livet på en ö i Nordnorge och han menar att det är en fabel som han skrivit. Ett litterärt koncentrat av alla tappar nordnorska öar. En saga om vacker besjälad natur, helig och mystisk som också nödvändig för att överleva. Tiden är den när oljan kommer till landet, det är efter kriget och plötsligt ska alla barn göra något annat än sina föräldrar. De ska bli något mer.
På ön bor den lilla familjen och med några få personer och en avgränsad plats liknar den ett kammarspel om en tid som inte längre är. Jacobsen har skrivit en historisk roman utan ett enda årtal, omvärlden se man som genom ett dis vid horisonten och han liknar sitt författande vid en arkeologs arbete. Det handlar om att gräva upp en historia som inte längre finns kvar, det är bara resterna man kan skönja om man tittar riktigt noga.
Romanen handlar om att se, att synliggöra, att betrakta och upptäcka. Se ön utifrån, se människan inifrån, se fastlandet på avstånd och kikaren blir en symbol för rädslan att se för mycket. Kika genom kikaren och man hägnar in sig i sin egen begränsning och blindhet.
Jag har läst och skrivit om Jacobsens roman Underbarn 2012 och då löd mina ord:
Vidunderbarn är den norska titeln på Roy Jacobsens roman Underbarn och visst är det här en vidunderligt berättad historia. Året är 1961, Gagarin cirklar runt jorden i sin kapsel och Kennedy är president, det är årtiondet när hatt och rock förvandlas till ett vässat gitarrsolo, män bli pojkar, husmödrarna blir kvinnor och i förorten finns drömmen om ett värdigt liv.
Louisiana fredagen den 22 augusti 2014
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för att du lämnar en tanke om inlägget, det gör bloggen till en levande mötesplats!