Jo då. Det tog sig och det slutade med att jag sträckläste. När berättelsen börjar så inser man mycket snart att narkotikaspanaren Jonny har hamnat i skiten. Han har tagit med sig ett lagom långt rep och är på väg till en av Österlens sandstränder för att hänga sig. Just när han ska verkställa så får han syn på en flicka som sitter på stranden, och han kommer på andra tankar. Det visar sig att den unga flickan är rumänska och att hon lurats till Sverige och prostitution.
På omslaget av boken syns spader ess och utan att avslöja allt för mycket så handlar knipan som Jonny hamnat i om en spelskuld, det handlar om att syna eller bli synad och Jonny känner sig allt som oftast som en bluff. Han har svårt att hantera sin speldjävul och relationen till den 16-åriga adoptivdottern Maria är ansträngd. Hur som, han får en möjlighet att ta sig ur sin skuld och tillsammans med en kollega undersöker han morden på flera unga rumänska flickor.
Det här är en deckare med driv som berör många aktuella samhällsproblem samtidigt som den är förlagd i de vackraste miljöer. Stenshuvud, Haväng och Vitemölla är i min värld platser för idyll, inte för mord. Möllevångstorget får också vara med på ett hörn och det är alltid lite extra kul att läsa böcker där man känner igen sig. (Hej Jonna!).
Jag läste och lyssnade om vartannat och det var något så ovanligt som en skånsk uppläsare. Erkänner att skånskan stökar till det. Jag blev plötsligt tvingad att koncentrera mig mer på ljudboken än vad jag är van vid och därför hoppade jag fram och tillbaka till pappersboken. Jag förstår absolut tanken att ha en manlig skåning som ger röst åt Jonny, egentligen passade det riktigt bra.
Jag ska läsa fler böcker av Lönnaeus, kollar genast in Storytel om de möjligen har En enda sanning från 2012.
Bra tips, då ska jag lyssna på den
SvaraRaderaTycker jag. Riktigt bra!
Radera