afrikanen : porträtt av en far

Veckan har haft pristagare som tema - som avslutning på fredagskvällen lyssnade jag på en formidabel roman. Nu kan man undra varför jag inte läst Afrikanen av J.M.G. Le Clézio tidigare?
Jag borde vetat bättre - när Bokmania hyllar så betyder det mer än när svenska akademien gör det, faktiskt ...

Hur som, nu har ju Le Clézio fått det finaste av fina priser och förtjänas att läsas. I den korta och mycket intensiva romanen Afrikanen berättar Le Clézio berättelsen om en far. Den far som vidge sitt liv åt att bota människor i fjärran land och som förblev en gåta för sin söner. Genom att skriva sin fars historia så skriver sonen på sätt och vis både sin egen och kontinenten Afrikas. Det är en djupt personlig skildring över längtan efter en fars närvaro och samtidigt en svidande kritik mot kolonialismen och på det sätt som människor påverkas av krigets fasor.

Jag njöt oväntat mycket av naturskildringarna, beskrivningarna av föräldrarnas tid som nygifta i bergen i Kamerun, minnesbilderna av Mauritius och de öppna vidderna i Nigera. Om jag hade läst med ögonen så hade här kommit ett gäng fina citat. Det är nackdelen med att lyssna - orden är flyktiga.

Krister Henriksson läser och jag kan inte annat än säga världsklass.