hörnini, hur har ni det med dystopierna?

En dystopi (även kallad anti-utopi eller kackotopi) är en negativ samhällsvision. Det är motsatsen till utopi, och kan bäst förklaras som vad andra felaktigt tror är bra för en. Ordet kommer från grekiskans δυσ- och τόπος, som sammansatt betyder ”dålig plats”. (wikipedia)

Jag är ingen hängiven dystopiläsare, jag har allmänt svårt för framtidsvisioner och science-fiction läser jag nästan inte alls. Jag har typ läst Hungerspelen, 1984, Kallocain och så alldeles nyligen Väggen. Typ. Men så funderade jag lite till och kom på att en av mina favoriter passade in på den här beskrivningen:

Att måla upp en dystopi är ett oerhört kraftfullt sätt att kritisera det rådande samhället. Genom att överdriva negativa fenomen och framkalla skräckvisioner av vad vårt levnadssätt kan ha för konsekvenser får man folk att reagera på saker som de kanske tog för givna eller inte tycker är så farliga vid första anblicken.

Ja men, det är ju den gode Jonathan Swift vi pratar om. 1700-tal, politiskt satir och enligt wiki också då en av de äldsta dystopierna. Jag tror jag har läst Gullivers resor i olika skepnader minst ett tjog gånger. Som barn uppfattade jag och roades kungligt av en historia och nu som vuxen kan jag se helt andra ting. Jag äger boken i ett rött skinnband och den står på hedersplats (just nu på jobbet) i hyllan. Det kan man kalla en klassiker. Eleverna läste den bearbetade lättlästa versionen förra hösten och jag kan bara hålla med den här unge mannen:

Hur har ni det med dystopiläsandet? Gillar ni genren?