alkemistens dotter

Jag har läst Alkemistens dotter av Carl-Michael Edenborg. Det är en brutal och bisarr historia som jag är lite kluven inför. Rebis Drakenstierna föds som den sista i en släkt av alkemister i slutet av 1700-talet. Modern dör i samband med förlossningen. Fadern är alkemist, han jobbar oförtrutet med att försöka få fram en sten med vars hjälp universum sak förintas, samtidigt kan man bota sjukdomar, få evig ungdom med hjälp av fragment från stenen. (Varför då undrar jag om världen ska sprängas?)

Rebis tillbringar från unga år nästa all tid i labratoriet med fadern. De få kvinnor som finns kvar i släkten blev förbjudna att skaffa barn för på så sätt kanalisera all "kraft" hos Rebis, det är hon som ska fortsätta faderns arbete.

Han är grym och hänsynslös, styr Rebis med järnhand. Hon får höra dagligen att världen är en vidrig, fruktansvärd plats, hon gör mänskligheten en tjänst genom att spränga den i bitar.

Historien som sådan är väl inte riktigt min grej, men, Edenborg skriver rappt, han har ett målande och mustigt språk. Historien går snabbt framåt och det händer hela tiden dramatiska vändningar. Det gör att jag läser ut boken snabbt, för hur ska han få till ett trovärdigt slut?

/ Gästbloggare A