Maman möter redan vid ingången. Just idag var en förskola på plats och mätte avstånd och omkrets.
Ensamhet - minnen över alla vänner som lämnats kvar i hemlandet Frankrike vid krigsutbrottet. Tittar man noga är det vännernas tröjor som hon använt.
Relationer - rummet med huvudsakligen textila skulpturer och den del av utställningen som berörde mig allra mest. Kvinnan som är sydd av kökshanddukar, huvudet med många ansikten gjort av stickade strumpor, de är starka upplevelser.
Nu ska jag gå ut från utställningen, gå in igen och börja om. Minst tre varv får det bli!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för att du lämnar en tanke om inlägget, det gör bloggen till en levande mötesplats!