till T - en förvirrad historia?

Till T  är den roman som bokbubblarna ska prata om imorgon och jag var lite sent ute med läsningen. Började lördagkväll och tänkte att den är ju tunn, det går snabbt. Om det nu berodde på att jag hade druckit ett glas vitt eller på att jag var trött eller om jag inte är smart nog att förstå mig på låter jag var osagt. Suzanne Brögger lyckas i vart fall förvirra mig.

Nu har jag läst hela den här historien och jag förstår såpass mycket att det handlar om en familj som inte är alldeles fungerande. Det är 1958 och föräldrarna har flyttat till ljus och luft och betong i förorten. De ska bli moderna och i all sin modernitet tappar de helt förmågan att vara föräldrar. Barnen far illa och särskilt äldsta systern, som får smeknamnet Tiger, får agera som extraförälder.

Det är inte svårt att tänka sig att Brögger här har hämtat stoff från sin egen uppväxt. Hon har i intervjuer sagt att det här är en självbiografisk roman. Hela Puh-familjen har gått vilse och letar febrilt efter det tankfulla stället i skogen där de ska kunna fungera. Platsen i gläntan där inga krav ställs och man inte behöver leta efter bilden av den lyckade familjen. Det är bara det att i den här familjen finns ingen Puh - ingen trygg nalle som tar livet som det kommer och alltid har en lösning på allehanda problem. Dysfunktionell är ett ord på modet just nu och det kan konstateras att det passar in på familjen i den här romanen. Jag har tidigare läst Bröggers självbiografiska släktsaga Jadekatten och den beskriver också en familj i sönderfall. Den var dock väsentligt enklare att ta till sig. Till T är ingen lättsmält bok - hon kräver rejält av sin läsare här. Det ska bli spännande att höra vad mina bubblarkompisar säger imorgon? Var det deras kopp te?