Elva dagar i Berlin är Håkan Nessers senaste roman och den har recensionsdag just idag. Sällan har det varit så svårt att skriva om en roman, jag är ett stort fan av Nessers underfundiga romanbyggen och fullkomligt älskar hans lite omständiga språk med inslagen av ålderdomliga ord och unika uttryck. Och så kom då romanen i vilket jag plötsligt tyckte att det blev för mycket av allt. För mycket av människor som var en smula eljest, för mycket av det mesta som gör en god Nesserroman till en veritabel läsfest. Övermätt, eller så var det bara fel tillfälle men jag blev aldrig riktigt begeistrad av Elva dagar i Berlin. Trots att det var Håkan Nesser själv som läste ljudboken ...Kort om handlingen. På sin dödsbädd berättar pappan för Arne att hans mor, som "dog" när Arne var ett, troligen lever. Fadern ger Arne uppdraget att leta rätt på sin mor och för att utföra det så reser han på egen hand till Berlin. Arne har efter en dykolycka i barndomen alltid varit lite långsam och haft svårt med minnet, nu ska han på egen hand resa ut i välden för att söka upp sin mor. Hemma i den lilla småstaden lämnar han farbrodern med tobaksbutiken och han lägger också bilden av sig själv som oduglig och oförmögen bakom sig. Hans elva dagar i Berlin blir dagar som förändrar hans liv.
I säljtexten till den här romanen står "en saga för barn över 18 år" och visst har den alla de element som en god saga ska ha. En yngling beger sig ut i världen, han ser inte mycket ut för världen men med en portion tur, en portion list, möten med människor och ett par gula skor så vet man inte hur det slutar. Lyckligt kanske?
Håkan Nesser kommer förstås till mässan i september och man kan höra honom i ett stort antal programpunkter.
För mig blev det här alldeles för mycket skröna och om jag efter första två timmarnas lyssnande fortfarande var lite road så hade jag i slutet tröttnat helt. En besvikelse måste jag nog säga att den här boken var.
SvaraRaderaHåller med, en besvikelse.
Radera