allt vi såg var lycka - läsning som svider

Varför är det när vi håller på att mista dem vi saknat som vi äntligen möter dem?

Det frågar sig berättaren i Grégoire Delacourts roman allt vi såg var lycka och en känsla av saknad löper rakt igenom den här fina berättelsen.

André är mitt i livet och besöker sin cancersjuke far, hela sitt liv har han längtat efter och saknat sin mor och när han nu ska ta avsked av sin far så inser han att också fadern varit frånvarande hela hans liv. André är nu också far, han har två fina barn men ingen fru. Den vackra familjeidyllen där man bara valde att se lycka har kr Hon har lämnat honom för en mer spännande man. Han själv är den nitiska tjänstemannen som arbetar med att värdera människors olyckor i reda pengar. Som försäkringstjänsteman kan han avgöra människors framtida möjligheter att bygga upp sina liv men han har mycket svårt att reda upp sitt eget. En kväll, efter en underbar helg med sina barn, gör han något som han aldrig kan göra ogjort och hela livet förändras i ett enda slag.

Mer om handlingen kommer inte i det här inlägget för jag skulle förstöra allt för mycket av läsupplevelsen om jag skrev mer. I min rubrik avslöjar jag att det här är en läsning som svider och för mig var det som att helt oförbereredd snubbla ned i ett hav av brännässlor. Man går där barbent i sommarvärmen och tänker sig ha en mysig kväll, så hamnar man plötsligt i något oväntat. Först så tänker man att det var väl inte så farligt, det bränner till lite grand men det går väl över? Så kravlar man sig ur den där ruggen av nässlor och inser att det svider rejält, utslag blommar upp och det tar flera dagar innan man är återställd. Nåja, inte klockrent som beskrivning ... Hur som, Delacourt drar i så många tåtar i den här romanen som är aktuella för mig, den handlar om hur spåren från dysfunktionella familjer kan leva kvar i generationer, han diskuterar vad som på riktigt är viktigt i livet, vad är lycka egentligen? Samtidigt som jag möter den vuxne mannen så finns där en mycket vacker barndomsskildring. André och hans syster Anna växer upp i tomrummet efter sin mor och sin syster och de delarna av romanen blev mina favoritkapitel.

Allt vi såg var lycka är en vemodig och sorglig roman skriven med den lätta hand och väldigt franska röst som jag läst mig känna igen hos Delacourt. Läs gärna allt jag önskar mig och författaren i familjen också. Lättläst som inte är lättviktigt, det här här är en text som lämnar rejäla minnesmärken i mig. Märken som faktiskt fortfarande svider.

"Jag tänkte att man inser att lyckan finns där först efteråt; man vet aldrig när man befinner sig mitt i den, i motsats till smärtan."