Idag inleddes veckans tema på Kulturkollo och vi kallar det hjältar och hjältinnor. Som om det var planerat så gick jag idag och såg Suffragette. Så tacksam jag kan vara att alla dessa kvinnor har gått före mig, kämpat för rätten till utbildning, rätten till rösträtt och rätten till att bestämma över mitt liv och min kropp. Visst kan man diskutera huruvida "handlingar och inte ord" var rätt väg att gå, filmen som utspelade sig 1912 i London var allt annat än förskönad. Det var riktigt fint att de inte gjort den här berättelsen till en solskenshistoria med vitklädda kvinnor bärande fanor i motljus. Skitig, uppoffrande och mycket ärligt skildras kvinnornas kamp för att själva få bestämma, att själva få välja.
Vid flera tillfällen var filmen på väg att glida in i sentimentalitetsfacket men mycket snyggt undveks det. Det tackar jag för. Sedan gjorde det ju inte filmen sämre att det var en brittisk dramafilm med fantastiska miljöer, kostymer och mycket fina skådespelerskor. Carey Mulligan spelar den unga Maud som levt hela sitt liv i tvätteriet. En dag bestämmer hon sig för att försöka förändra, kanske, kanske finns där ett annat liv än det som är hennes?
Ja, den var underbar! Borde vara obligatorisk att se för... tja. Alla, egentligen.
SvaraRaderaÅh, måste ta mig iväg och se den någon dag, verkar så bra och innehåller ju dessutom ett gäng favoritskådespelerskor :)
SvaraRadera