Jag tänker inte skriva ett smack mer om handlingen eftersom det vore att förstöra för mycket men det slog mig att de svenska deckarförfattarna nu börjar att vidga genren rejält. Kristina Olssons Sjuka själar flirtade med skräcken och Rädslans fångar gör detsamma med dystopin. Samhället är inte starkare än sin svagaste länk och bor man på en ö så blir naturens krafter mycket starka, det gäller att överleva. Sedan gillar jag hur Anna Jansson får ihop den här boken med många aktuella samhällsfrågor - helt klart ett lyft för serien som hade börjat gå lite på tomgång enligt mig. Snyggt jobbat!
Den enda lilla anmärkningen som jag kan peta dit är att jag absolut avskyr när en enda person ska förklara hur allt hänger ihop och det blir ett enda förklarande. Sån't blir för tradigt. Enligt mig då.
Jag tycker alltid hon lyckas ha något samhällsfenomen med, i alla fall i de senaste böckerna. Ganska imponerande...
SvaraRaderaJag har nog inte läst dem i ordning så jag har missat den utvecklingen. Jag tycker det här var den bästa jag läst i serien på länge.
RaderaJag läste den också under påsken och tyckte att den var mycket bra - men kan hålla med om din invändning om "slutmonologen". Tycker att Jansson är väldigt bra - jag läste den allra första Wernboken i förra veckan (läser också i heeelt fel ordning, är hopplös med det där) och slogs av hur bra och lärorik den faktiskt var, mitt i allt elände.
SvaraRaderaJag har lyssnat på de flesta och det har inte blivit någon ordning med ordningen. Anna Janssons barnböcker om Emil Wern funkar likadant för de yngre läsarna, de är mycket populära i de klasser jag har haft just pga av att man också lär sig spännande saker.
Radera