Resa in i tomheten är en resedagbok som tagit mig nästan ett halvt år att läsa. Inte för att den är svårläst, inte för att den ointressant (tvärt om, den är superintressant och högaktuell) är utan helt enkelt för att den är så olidligt känslomässigt krävande. Jag måste erkänna att jag läst klart den på beting, bara för att jag så gärna vill och hur själviskt är det inte att sitta och beklaga sig över att den var jobbig att läsa? Hur var det här resereportaget då att skriva? Och hur är livet att leva för alla de som har kriget i Syrien som vardag?
Vardagsskärvor blandat med politiska kommentarer och förklarande små texter blandas i den här boken som förlaget kallar - en berättelse från Syrien. Det är en berättelse om hur fredliga demonstrationer blev till en väpnad konflikt där religiösa extremistgrupper plötsligt hade annekterat revolutionen. Yasbek skildrar det ofattbara lidandet hos en civilbefolkning som försöker överleva när bomberna faller. Mitt i en förödelse utan slut fortsätter kvinnor och män att leva sina liv, barnen berättar sina sagor och tillfälliga skolor upprättas. Livet går vidare trots allt.
Samar Yazbek kommer till Sigtuna Litteraturfestival och det är klart att jag ska lyssna. Orkar hon berätta så är det vår förb*****e skyldighet att lyssna. Punkt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för att du lämnar en tanke om inlägget, det gör bloggen till en levande mötesplats!