sitter kanske styrkan i håret? Sofi Oksanen

Berättelsen om Norma började som en idé som var ett roligt infall, en samtida Rapunzel som skulle bli en novell. Den växte och blev en samtidsroman och just att skriva om samtiden kan vara mycket svårt. Det som är aktuellt just nu kanske inte känns lika relevant om några år, det är på sätt och vis lättare att skriva om historia. Det var en utmaning att skriva samtida och Sofi Oksanen är nu glad över att hon antog den. 

Ett tema i romanen är skönhet och hårindustri och de senaste åren har hårindustrin växt, människor kan köpa det som de vill ha på internet. TV och dokusåpor har påverkat människors förväntningar om hur hår ska se ut och det finns egentligen ingen lagstiftning som reglerar handel med hår. Det var ett spännande område att utforska, varifrån kommer håret? Det ställer etiska frågor om hur man utnyttjar de som låter sitt hår växa och sedan säljer det, pengarna hamnar inte i deras fickor. Oksanen vill medvetet inte ha med sex-trafficking i just den här romanen eftersom hon skrivit om det förut men det handlar om att utnyttja den kvinnliga kroppen. 

Spänningsdelen i romanen är ett spår som Oksanen hade roligt när hon skrev och frisörsalonger är ett tacksamt ställe att skildra. Det är ett privat och offentligt rum på samma gång, det är ett ställe för förtroenden och ett ganska intimt ställe. Intresset för skönhet och skönhetsideal har länge varit Oksanens, hon ser på konst och undersöker de kulturella idealen som gäller för olika tider. Långt och starkt hår har i långeliga tider varit en symbol för kvinnlighet och fertilitet. Det handlar också om hur man idag i vissa länder kan välja vilken biologi, vilka gener om man vill skicka vidare in i framtiden. 

I finsk litteratur härskar realismen och det var roligt för Oksanen att utmana med magisk realism, Norma har ett hår som växer onaturligt fort och som kan känna in andra människors känslor, och det blev något annat till skillnad från de historiska romanerna som hon skrivit tidigare. Vad som kommer härnäst vet hon inte men det senaste har hon skrivit för scener. Pjäser och libretto för en opera är uppfriskande att skriva mellan de stora romanbyggena. Nya idéer kan komma från många olika håll, när man hittar något eller hör om något intressant så lägger det sig i minnet, sen så vet man inte riktigt om det blir använt. På nätterna är det tyst och lätt att skriva, ingen som stör och då får Oksanen arbetsro. 

Oksanen tycks återkomma till sorgliga familjehistorier, familjen är en spännande enhet att utforska. Där finns inte några jämlika relationer i Oksanens böcker, de är helt enkelt inte tillräckligt intressanta att skriva om även om Oksanen själv tror på jämlikhet. I romanen försöker modern skydda Norma från det verkliga livet genom att vara överbeskyddande, hon vill inte att dottern ska ses som ett freak. Genom att beskydda henne har hon också berövat henne att bli riktigt vuxen och ta ansvar. När Norma undersöker sin mammas död så upptäcker hon okända sidor hos sin mor och det blir inte enkelt. Hur dog hon egentligen?