I salen på Moderna i sällskap med målningar av Picasso sitter jag och lyssnar på läsningar. Båda författarna är i grunden journalister och de är båda synnerligt skickliga på att föra in verkliga händelser i sina texter. Elisbeth Åsbrink läser ur den augustprisnominerade 1947. Maj-Gull Axelsson läser ur Jag heter inte Miriam och de båda texterna utspelar sig i samma tid. En tid som vi på många sätt kan känna igen oss i.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för att du lämnar en tanke om inlägget, det gör bloggen till en levande mötesplats!