människan behöver leka, så sant, så sant

Jag hamnar ofta i diskussion med mig själv om huruvida det är nödvändigt att alltid vara nyttig, göra sådant som bidrar till någons slags samhällsnytta. Jag möter i mitt yrke barn som behöver stöd och hjälp med sin kunskapsutveckling, men borde man göra mer? Diskussionen blir nästan absurd när man tänker på att det finns människor som flyr krig, ett klimat som är på väg att bli så varmt att människan existens på sikt är hotad och så spelar jag pokémon. Jag hörde en klok vän som då sa att människan måste faktiskt leka för att kunna göra stordåd. Ventiler i vardagen som gör att energi samlas och som leder till att man kan ta sig an mer allvarliga uppgifter. Så - alltså leken är viktig, slut på dålig samvete där. 

Men då dyker genast nästa problem upp - några lekar är nyttigare än andra. I Sverige så är de fysiska lekarna, idrottandet och friluftslivet något som är premierat som lek. Hantverket och byggandet,  mekandet och odlandet kan också gå an, de är ju nyttiga. Läsandet, skrivandet och skapandet är genast mer suspekt. Intellektuella lekar ses ofta som onyttiga och slöseri med tid, eller? Nu finns det ju till och med forskning som visar att de äldre som läser, löser korsord, suduko eller spelar schack kan hålla seniliteten borta man visst klassas den sortens aktiviteter som tidsfördriv. När man som jag kommer från en familj där man förväntas ha något för händer hela tiden kan jag förslå att det nästan är omöjligt att förstå min sorts lek. Den att läsa, lära och skriva. 

Och att vandra städer och landsbygd runt för att samla pokémon det är så nära vansinne man kan komma. Det är ju bara att inse.