välkommen till Amerika - nominerad till August!

I måndags nominerades den till Augustpriset och i kväll skall vi prata om den i finsate bokklubben. Mitt val av bok blev alldeles särskilt lyckat den här gången. Mer om bokpratet senare ikväll men jag värmer upp med en repris av min text från september i år: 

välkommen till Amerika - om mörkret, om tystnaden och om illusionen som sprack

Idag satte jag på radion vid 8 och såg fram emot årets första Lundströms men hamnade i ett program om David Bowie. Sånt kan livet vara, man förväntar sig ett och hamnar i något annat som är minst lika spännande, minst lika intressant. Så var det när jag började läsa Linda Boströms Knausgårds Välkommen till Amerika. Jag förväntade mig något svårläst, fragmentariskt och formmässigt krävande och så hamnade jag i en poetisk, glimrande och gripande berättelse om flickan. 11 år. Hon som tystnat.

Hon är uppvuxen i den ljusa familjen, familjen där mamma var vacker skådespelerska, pappan var den praktiske som älskade naturen och storebror som var omtänksam och hjälpsam. Bilden av det vackra, det lyckade där flickan var med sin mamma på teatern, sjöng solo i kyrkan och den stora sexrummaren alltid var full av människor som festade, barn som lekte och där solen alltid sken. Livet var lätt, samtalet var lättsamt. Fram till den dag då pappan lägger sig ned på sängen på landet och inte stiger upp.

Nu när flickan är elva är våningen tom, storebror har spikat igen sin rumsdörr och går inte ut och flickan är stum. Sorgen och saknaden över pappans död blandas med skammen över att familjen äntligen kan andas ut. Lättnaden över att sjukdomen inte längre ska få styra deras liv gör att det sakta går att börja leva igen.

Det här är 91 sidor total läslycka! Så bra, så gripande och så otroligt vackert språk. Igår bloggade jag om Tomas Bannerheds Korparna och jag kan känna ett släktskap mellan Boström Knausgårds sätt att skildra föröldrar med psykisk ohälsa och hans. De berättar ur barnets perspektiv, barnet som är mitt emellan barndom och tonårliv och de använder båda ett innovativt och precist språk. För några veckor sedan var Oliver Bordeaut i Sverige och pratade om sin bästsäljande roman I väntan på Bojangels och de bildar tillsammans med en spännande trio. Alla tre är fantastiskt fin läsning!

Så olika och samtidigt så lika.

- repris från september 2016 -