välkommen till Amerika - en roman att prata om

Jag är en sån sort som gärna samtalar om det jag läst. Inta alltid hittar man någon som har lust (det är väl därför man har en blogg ...) men ibland så har man tur och hittar trevliga vänner som man kan prata med på riktigt. Ett toppenalternativ om man inte har bokbubblare i sin närhet så kan man snacka böcker på nätet. På Kulturkollo har vi en digital bokcirkel på FB som heter Kulturkollo läser och inspirerad av den så bjöd jag in frivilliga att prata med mig om Linda Boström Knausgårds Välkommen till Amerika. Tjuvlyssna gärna på oss:

Anna: Det här är ingen mellanmjölksroman, det kan jag konstatera efter att ha pratat om den med ganska många personer i olika sammanhang. Antingen så gillar man mycket eller så är man rätt ljummen. Jag älskade, men vad tyckte ni andra?

Hanna: Jag tyckte att det var vackert språk och egentligen en bra roman, men jag fångades inte riktigt av handlingen. Det blev liksom för konstigt och för ledsamt. Jag väntade förgäves på någon form av vändning eller händelse att hänga upp läsningen på, men det bara tuffade på tills det var slut.

Pernilla: Efter bara ett par sidor var jag fast. Så mycket att fundera över tillsammans med ett fantastiskt språk som jag verkligen sögs in i. Men visst var den sorgsen. Oändligt sorgsen.

Linda: Inte min grej, alldeles för babblig. Jag ar svårt att förklara vad jag menar men den malde liksom på hela tiden. Konstigt att den kan kännas så malande när huvudpersonen inte ens pratar...

Anna: Jag har hört kommentarer om romanen att den är för tunn, för kort och alldeles för fragmentarisk, tankar om det?

Hanna: Det håller jag inte med om. Kort och kärnfull. Min invändning var mer att det liksom inte fanns någon höjdpunkt i boken. Det hade man fått in även i en kort bok. Och jag hade inte velat läsa mer i den lunken än det jag redan läste :)

Linda: Håller med Hanna, det saknas höjdpunkt. Det känns som att inget händer och därför är jag glad att den inte är längre - det hade varit jobbigt att läsa mer när det inte händer något.

Pernilla: Tänker att det är ett bra grepp att den är fragmentarisk, för det finns så mycket mellan minnena. Men jag vill ändå ha mer! Frågan är samtidigt om en sådan bok egentligen ska vara längre?

Anna: Håller med dig där, jag tänker att det är mellanrummen som är romanens styrka, jag måste fylla i själv och jag måste tänka vidare på vad som sker mellan och bortom raderna. Man kan fundera mycket på flickan och hur hennes roll i familjen ser ut. Hon har liksom målat in sig i ett hörn som hon inte kan komma ut ifrån. Mamman spelar sina skådespel och brodern låser in sig, vem ska hjälpa flickan?

Pernilla: Ja precis. Mamman verkar leva i förnekelse, eller är det en av av hennes roller? Det känns som att hon ljuger för sig själv, eller kanske snarare försöker intala sig själv, när hon ständigt säger att de är en ljus familj.

Anna: Det där med en ljus familj, det är ju en känsla som man ofta möter i sociala medier. Man visar upp en yta som är ljus och välordnad och bortom den kanske en helt annan verklighet gömmer sig. Mammans yrke är ju också skådespelarens, i ett samtal med LBK på Stockholm Literature så berättade hon just att hon själv som barn hade varit med sin mamma på teatern och varit fascinerad av hur mamman gick in och ur roller. Det ville hon själv också göra när hon blev vuxen. Flickan i boken väljer ju att ta den tysta rollen, den är väldigt provocerande tycker jag.

Linda: Jag har svårt för hela familjen, de är så fast i sina olika roller och i sina egon. Varje man för sig själv… Varför spikar brodern in sig i rummet? Varför tar inte mamman tag i sig och sina barn? Absolut ingen ljus familj - men jag förstår inte heller varför mamman insisterar på att de är det när hon inte gör något för att hjälpa dem åt det hållet? Håller med dig Anna om det du säger här ovan, att det är som den bild vi ofta ser i sociala medier, det har blivit så viktigt att bara visa upp allt ljust och perfekt istället för den “vardag” vi faktiskt oftast lever i…

Tack till Hanna på Feministbiblioteket, Linda på What You Readin' och Pernilla (utan blogg).

Vill man sedan läsa vad bloggare tyckt om Välkommen till Amerika så kommer några länkar här:
Bearbooks
Boken är tankens barn
Bloggbohemen
Bokmania
Feministbiblioteket
Bernur
Kulturloggen
What You Readin'
Sarasbokblog