brev till min dotter - en personligt hållen antologi

Sök alltid fler svar än de givna, andra svar än majoritetens. Sök fler infallsvinklar, lär dig att det finns flera perspektiv på allt. Låt kärleken till dig själv, till livet och till dina medmänniskor vara din religion. 

Så lyder några av råden som Elcim Yilmaz skrivit ned i brevet till sin dotter. Hon berättar i inledningen av den här antologin att idén till samlingen kom när hon själv drabbades av en cancersjukdom. Hon började genast skriva sin historia, samla ihop sitt liv, för att kunna ge det till sin då fyra år gamla dotter.

I Brev till min dotter får vi läsa 13 personliga och uppriktiga brev skrivna till en dotter, en som man har eller en som man skulle vilja ha. Kvinnorna som delar med sig av sina erfarenheter är i olika åldrar, har olika bakgrund och har olika yrken. Gemensamt för dem alla är att de använder orden i sin vardag och det märks att de alla är vana skribenter. Olika sätt att angripa sin uppgift har de, allt från Nabila Abdul Fattahs punktlista till Märta Tikkanens dikt, men uppmaningarna är de samma: sluta inte drömma, följ din inre röst och låt ingen annan tala om för dig vad du vill. Min favorittext är (inte otippat) Martina Montelius. Hon kan som ingen annan uppmana till att välja själv:

Lyssna nu på din mumsfläskiga gamla mamma: sträva inte efter att bli vald. Välj själv. Och om det du väljer vänder sig ifrån dig - välj något annat, något nytt. Det är inte någon fasansfull brist hos dig som gör att du ibland blir avvisad, plural, dråsar i backen. Livet råkar bara vara beskaffat som ett öjämt istäcke i nattmörker. Förr eller senare hamnar vi i det iskalla vattnet, varefter vi med ofantlig möda kavar oss upp, sveper in oss i en eller annan värmefilt, kanske i form av vänner eller konst, och sedan återvänder till isen med splitternya knä- och armbågsskydd. Det är ohyggligt plågsamt - men du måste trots allt hålla med om att fenomenet halka besitter en icke föraktlig humorpotential. 

Ska jag skriva något sammanfattande om den här antologin som kommer ut just i dag på den internationella kvinnodagen så får det bli spretigt och innerligt. Styrkan är de personliga och troligen varsamt redigerade texterna som med emfas vill skicka kärlek, tro och hopp till nästa generation utan att för den sakens skull glömma arvet, erfarenheterna. Så svårt är det att vara en trygg plats utan att stänga inne, alla vi mödrar och döttrar vi får lyssna till Mia Skäringer som säger: Gör dig fri, det är enda sättet.