dåliga nyheter - en smått absurd läsning

Dåliga nyheter är den andra boken (av fem) där Edward St Aubyn berättar om Patrick Melrose och hans liv i uppväxtens skugga. I Glöm det skildras den femårige pojkens ensamma liv när vuxenvärlden är upptagen med annat och de sadistiska övergrepp han utsätts för av sin far. De dåliga nyheter som Patrick i dryga tjugoårsåldern nås av är att hans far har dött och att han måste åka till NY för att ta hand om hans kremering. Patrick har inte haft någon kontakt med sin far och är starkt narkotikaberoende, han inser ändå att faderns död kanske är det som kan läka honom och göra honom fri att leva ett värdigt liv. En sanning som är så svår att hantera att den här romanen i stort sett är en enda jakt på droger, hallucinatoriska skildringar av rus och en snabb spiral mot överdosen. Sprutan är symbolen för det som skall skada men också trösta och jag måste erkänna att lyssningen av den här boken blev smått absurd. 

Samtidigt som jag under min söndag promenerade långt för att se magnoliornas prakt, fångade pokémon och såg tungt beväpnade poliser i både piketer och på gatorna så hade jag alltså den här boken i öronen. Plötsligt var det lite svårt att uppbringa någon empati för den här överklasspojken som gör sitt bästa för att ta livet av sig. Hans privilegierade liv med ett arv som väntar och ständiga drogrus blev liksom ganska oväsentligt. Inte för att det här är en dåligt skriven roman utan för att det var helt enkelt en olämplig tidpunkt att lyssna till den. 

Jag kommer säkert att lyssna vidare till den här serien, troligen lagom till sommarsemestern. Då passar nog del tre som heter Visst hopp.