skönhet är ett sår - Eka Kurinawan

När det kommer en indonesisk författare till mässan så måste jag självklart lyssna. Romanen Skönhet är ett sår ligger nyinköpt hemma och ska förstås läsas asap. I väntan på det så lyssnar jag på Yukiko Duke och Eka Kurniawan. 

Är det här en indonesisk spökhistoria eller en roman om landets historia från kolonialtiden och framåt? Den skildrar tre generationers kvinnor och den historiska fonden blir en del av berättelsen men det är i spökhistorien där den började. Våld och brutalitet förekommer så mycket i boken att läsaren nästan blir avtrubbad och det visar på det våldsamma samhället. Indonesien har en komplex historia med revolutioner,kommunism, kolonialism som bildar en tydlig inramning. Dock är det de kvinnliga porträtten som fångar Yukiko mest. Eka berättar att han baserat sin bok delvis på en berättelse som hans mor berättade när han var liten. Han ville också lyfta framkvinnornas historia, det är oftast männens röster som kommer fram. 

I romanen får vi möta 4 starka kvinnor och han ville gärna skildra kvinnornas utsatthet och visa på den sexuella utsatthet och makt som finns i samhället. 

Eka växte upp i en liten by där det muntligaberättandet var viktigt. Radio och människor i byn berättade och Eka lyssnade, det har påverkat hans sätt att skriva. Han skriver på indonesiska och inte på sittmodersmål, indonesiska är hans utbildningsspråk eftersom han inte har ett skriftspråk på sitt modersmål. För att kunna utrycka sig mer kraftfullt så blandar han in japanska och malaj och också talspråk, allt för att göra texten färgrikare.   

Han är också inspirerad av västerländska författare, särskilt Knut Hamsun som han läste när han hittade dem på biblioteket.