I Den fjärde pakten av Kristina Appelqvist är det dags för mammalediga Emma Lundgren att återinträda som rektor på Västgöta Universitet. Redan de första dagarna känner hon en stark motvind, hon upplever att de närmast anställda är missnöjda med hennes beslut och när en student oförklarligt ramlar ner från campus klocktorn och omkommer sätts Emmas ledaregenskaper på prov. Ny i ledningsgruppen är litteraturforskaren Helena Waller, hon observerar det taktiska spelet som pågår i kollegiet och när de får besök av en stenrik presumtiv donator så förstår alla inblandade att det finns någons slags pakt där målet är att avsätta Emma. Intriger i universitetsmiljö, med krydda av ambitioner att göra sig ett namn i stora världen. Typ så.
Då rullas den här småputtriga pusseldeckaren upp, det är på många sätt snälla deckare som Kristina Appelqvist skriver. Inte desto mindre spännande men om man söker hårdkokt action så går man bet. I hennes serie om Helena Waller är det relationerna och framgång genom kommunikation och samarbete som gäller före ensamma polishjältar. Ytterligare en sympatisk karaktär är reportern Frida som med sitt envisa rotande i universitetets affärer, granskande av dokument och grävande i maktens arkiv hjälper till att alltsammans så småningom avslöjas. Det här är en skildring av en universitetsvärld där olika sammanslutningar håller varandra om ryggen och där tjänster och gentjänster är viktiga. Man borde ju kunna räkna med att universitetsvärlden är ett ställe där meritokrati får råda?
Om man ska välja ett enda ord för Appelqvists deckarserie så får det bli trevliga. Hennes huvudkaraktärer är sympatiska kvinnor, mänskliga och lätta att tycka om. Att sedan den här boken delvis utspelade sig i Nice gjorde ju inte saken sämre. Den påminde mig om väldigt mysiga dagar där. Trevligt och mysigt, det är inte dumt alls!
Då rullas den här småputtriga pusseldeckaren upp, det är på många sätt snälla deckare som Kristina Appelqvist skriver. Inte desto mindre spännande men om man söker hårdkokt action så går man bet. I hennes serie om Helena Waller är det relationerna och framgång genom kommunikation och samarbete som gäller före ensamma polishjältar. Ytterligare en sympatisk karaktär är reportern Frida som med sitt envisa rotande i universitetets affärer, granskande av dokument och grävande i maktens arkiv hjälper till att alltsammans så småningom avslöjas. Det här är en skildring av en universitetsvärld där olika sammanslutningar håller varandra om ryggen och där tjänster och gentjänster är viktiga. Man borde ju kunna räkna med att universitetsvärlden är ett ställe där meritokrati får råda?
Om man ska välja ett enda ord för Appelqvists deckarserie så får det bli trevliga. Hennes huvudkaraktärer är sympatiska kvinnor, mänskliga och lätta att tycka om. Att sedan den här boken delvis utspelade sig i Nice gjorde ju inte saken sämre. Den påminde mig om väldigt mysiga dagar där. Trevligt och mysigt, det är inte dumt alls!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för att du lämnar en tanke om inlägget, det gör bloggen till en levande mötesplats!