alla monster måste dö - en reseskildring från Nordkorea

repris från torsdag 23 februari 2012

Alla monster måste dö (Magnus Bärtås & Fredrik Ekman)

Ännu en Nordkoreaskildring och en liten överraskning. Det skrevs mycket om Alla monster måste dö när denna reseskildring kom ut och det jag minns är shockturisterna "Brommapojkarna" och därför hade jag fått för mig att boken i sig var en "Filip&Fredrik i det efterblivna landet" ungefär. Så är det inte alls utan snarare ett allvarligt försök att nyansera och förstå detta underliga land. Så gott det nu går på en veckolång gruppresa under ständig övervakning. Det är alltså i denna grupp som tre unga Stureplansstekare (av författarna döpta till "Brommapojkarna") utgör en pikant kulturkrock, men alla västerlänningarna är egentligen lika malplacerade där de vallas mellan de storslagna monumenten och de hotellplan som är öppna för utlänningar. Inte en enda vanlig nordkorean får man träffa, men i en liten glipa här och en liten krackelering där skymtar människorna bakom deras guider och författarna lyckas på något sätt ta sig förbi det mest iögonenfallande exotiska och absurda och göra rimligt att även ett sådant här system möjliggörs av och består av vanliga människor.

Förutom reseskildringen så försöker boken bringa reda i diktaturens själ och man gör det bland annat genom att försöka förstå Kim Jong Ils filmintresse istället för att bara förlöjliga det. Ett filmpar, regissör och skådespelerska, kidnappas 1978 från ett Sydkorea som då var diktatur liksom broderlandet, för att lyfta Nordkoreas filmkonst (att erkänna att man inte var internationellt ledande i ens en sådan här fråga var för övrigt en stor uppoffring för ledarskiktet). De uppenbart filmintresserade författarna använder sedan en monsterfilm, där även ett om inte kidnappat så i alla fall shanghajat japanskt filmteam får bistå, som en allegori för maktstrukturen i en diktatur. Eventuellt menar de att de sydkoreanska filmmakarna står för det subtila budskapet, eller att det till och med är beställaren Kim Jong Il som besitter denna självinsikt. Oavsett vilket så kommer bokens titel av att även den järnätande Godzillakopia som slåss på folkets sida mot tyranniet till slut måste dödas av folket. Boken avslutas med en epilog som beskriver hur den tidigare okände Kim Jong-un målmedvetet börjar lyftas fram som ledare så fort Kim Jong Ils hälsa börjar vackla. Den fysiska inkarnationen av Makten måste bibehållas och gradvis flyttas Makten över till en frisk ung kropp. Kim Jong Il levde fortfarande då boken kom ut och än så länge verkar det inte som monstret dött utan överlever i sonen.

/Gästbloggare M