september 2017 |
"Jag drömde att jag var en massa olika personer och så slutar
det ändå alltid med att jag är den där killen med cancer."
Så sa du för några veckor sedan och visst har det varit så att du varit killen med cancer de senaste månaderna. En sjukdom som bröt ned kroppen snabbt, snabbt. En kropp som blev allt tunnare och svagare, var full av smärta, infektioner och trötthet. Igår somnade du in för sista gången med J läsandes Agnes Lidbecks Finna sig bredvid och jag är så glad över att din önskan om att få vara hemma tillsammans med oss gick att genomföra. Man ska inte behöva dö mitt i livet, man ska inte behöva lida och kämpa. Men nu blev det ändå så.
Nu får vi finna oss i att du är borta. Det kommer att bli fruktansvärt tomt men vi minns inte den där killen med cancer. Vi minns den omtänksamme och generöse mannen och pappan med sin lågmälda och smarta humor och blixtrande skärpa, vi minns den hängivne supportern som i söndags kommenterade sitt lags vinst med ett svagt men tydligt strålande, vi minns de ingående förklaringarna av vad som gör en låt bra, vi minns de välformulerade inläggen här på bloggen och vi minns kaffekoppen på trappan i solen på landet. Lugnt och stilla, enkelt och utan krångel. Precis som du ville ha det när livet var som bäst, när vårsolen värmde och vintern var glömd.
Det är så sorgligt! Mina tankar finns hos er. Ta hand om varandra. ❤️
SvaraRaderaSå oändligt sorgligt.
SvaraRaderaBamsekram Kim <3
Det är så oändligt sorgligt! Ni finns i mina tankar.
SvaraRaderaJag önskar att det fanns några ord att använda i så här sorgliga situationer, men det finns ju inga som riktigt duger. Jag tänker på dig och dottern och hoppas ni har gott stöd runt er. Kramar!
SvaraRaderaVi beklagar er förlust.
SvaraRaderaSå fruktansvärt sorgligt, mycket styrka och kramar till dig och J.
SvaraRaderaDet finns inga ord. Så oändligt sorgligt. Kram.
SvaraRaderaSå fint skrivet Anna. Och vilken fin låt att segla iväg till. Kramar i mängder.
SvaraRaderaÅh vilken fin text Anna! Du borde inte bara skriva om böcker utan en helt egen bok! Kram till dig o J❤️
SvaraRaderaSå vackra ord💕 Jag minns när vi träffades på båten och satt i sittbrunnen och samtalade. Det är inte alla man kan Sam-Tala med men det kunde man med M och det kan man med dig. Jag minns de stunderna med glädje!
SvaraRaderaKarin
Jag kan inte mer än att skicka massor av kramar.
SvaraRaderaTråkigt att höra. Jag beklagar sorgen.
SvaraRaderaSå otroligt sorgligt att höra.
SvaraRaderaÅh, så sorgligt att höra.
SvaraRaderaMen så ledsamt... livet borde inte sluta så tidigt... jag beklagar sorgen. Kram ♥
SvaraRaderaBeklagar ❤ så fruktansvärt sorgligt...
SvaraRaderaBeklagar förlusten, vad finns för ord när världen tar slut? Så sorgligt!
SvaraRaderaTack alla för er omtanke och ert stöd. Det värmer!
SvaraRaderaDet är så sorgligt och förfärligt och inget finns att säga eller göra. Jag kan bara beklaga sorgen.
SvaraRaderaSå oerhört sorgligt, jag beklagar verkligen. <3
SvaraRaderaBeklagar sorgen :(
SvaraRaderaBeklagar förlusten! Tänker på er. <3
SvaraRaderaJag blev nyligen månadsgivare i Cancerfonden, det kändes som om det var hög tid.
Det finns ju inga ord, men dina ord här är så otroligt fina och rörande. Så sorgligt att höra. Beklagar verkligen.
SvaraRaderaTack för er omtanke och era fina ord!
SvaraRaderaNej men vad ledsamt. Beklagar sorgen. Jag uppskattade verkligen gästbloggarens texter! Kan inte föreställa mig tomrummet hos er just nu. Ta hand om er. Kram Veroniqa
SvaraRadera