Igår tipsade jag om indisk och pakistansk litteratur inne på Kulturkollo och jag utlovade en text om Aravind Adigas Selection Day. Det blev inte riktigt så men idag, minsann.
I sin senaste roman så fortsätter Adiga på sitt inslagna spår, han berättar på ett rappt och humoristiskt sätt om det nutida Indiens utveckling genom några människors liv. Man känner igen tonen i det han skriver från hans tidigare romaner och som vanligt är miljöerna och persongalleriet mer än myllrande. I den här romanen så speglas det indiska samhället via ett brödrapar som tränas av sin far för att bli stjärnor i cricket. Samtidigt som deras talang för sporten kan bli en biljett till en annan sorts liv än det i det enkla skjulet i Mumbai så kräver det att de två bröderna passar in i den förväntade rollen. De värvas av en agent och sätts i träning där de möter ytterligare en talangfull tonåring, han är från en helt annan samhällsklass och lever ett helt annat liv vilket gör att vänskapen som växer fram mellan pojkarna inte är helt enkel.
Det här är en rappt berättad historia om ett Indien som är både modern och mycket traditionellt, ett samhälle där man kan slå sig fram (bokstavligen om man spelar cricket) och där man lika lätt kan ramla tillbaka ned i slummen. Korruption och kasttillhörighet, tjänster och gentjänster, tur och otur formar ditt öde utan att du alltid kan påverka det särskilt mycket själv.
Man så var det då det där med cricketen, det är väldigt mycket crickettermer, matcher och samtal om spelet i den här romanen och jag är måttligt intresserad vilket gjorde att det har gått trögt att läsa. Jag har läst ut den mer eller mindre på beting och det sänker förstås mitt omdöme. Jag kan se att det är en mycket välskriven och snyggt komponerad roman men cricket. Finns det något tråkigare?
Vill man pröva att läsa Aravind Adiga så tycket jag absolut att man ska börja med Den vita tigern. Den minns jag fortfarande som lysande!
I sin senaste roman så fortsätter Adiga på sitt inslagna spår, han berättar på ett rappt och humoristiskt sätt om det nutida Indiens utveckling genom några människors liv. Man känner igen tonen i det han skriver från hans tidigare romaner och som vanligt är miljöerna och persongalleriet mer än myllrande. I den här romanen så speglas det indiska samhället via ett brödrapar som tränas av sin far för att bli stjärnor i cricket. Samtidigt som deras talang för sporten kan bli en biljett till en annan sorts liv än det i det enkla skjulet i Mumbai så kräver det att de två bröderna passar in i den förväntade rollen. De värvas av en agent och sätts i träning där de möter ytterligare en talangfull tonåring, han är från en helt annan samhällsklass och lever ett helt annat liv vilket gör att vänskapen som växer fram mellan pojkarna inte är helt enkel.
Det här är en rappt berättad historia om ett Indien som är både modern och mycket traditionellt, ett samhälle där man kan slå sig fram (bokstavligen om man spelar cricket) och där man lika lätt kan ramla tillbaka ned i slummen. Korruption och kasttillhörighet, tjänster och gentjänster, tur och otur formar ditt öde utan att du alltid kan påverka det särskilt mycket själv.
Man så var det då det där med cricketen, det är väldigt mycket crickettermer, matcher och samtal om spelet i den här romanen och jag är måttligt intresserad vilket gjorde att det har gått trögt att läsa. Jag har läst ut den mer eller mindre på beting och det sänker förstås mitt omdöme. Jag kan se att det är en mycket välskriven och snyggt komponerad roman men cricket. Finns det något tråkigare?
Vill man pröva att läsa Aravind Adiga så tycket jag absolut att man ska börja med Den vita tigern. Den minns jag fortfarande som lysande!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för att du lämnar en tanke om inlägget, det gör bloggen till en levande mötesplats!