Jag ska erkänna med en gång att jag från början störde och retade mig så till den milda grad på bokens huvudperson Paul. Han är så egotrippad, han är enligt honom själv guds gåva till kvinnan, svänger sig hela tiden med lögner och kan inte stå för vad han är och gör (snarare inte gör). Han lägger inte på minnet vad personer heter och hur dom ser ut om han inte själv kan vinna på det.
Han är en misslyckad författare, 42 år, som hade en boksuccé för tjugo år sedan. När Paul en dag möter en tidigare kamrat från universitetstiden (denne är advokat) så jodå, , skriver på en bok och har andra projekt. Paul blir inbjuden till Andrew och hans familj på middag ett par kvällar senare och där träffar han änkan Alice. Henne har han träffat tio år tidigare, men det minns han knappt. Alice har tre tonåringar/vuxna bransch när hon berättar att en av dem ska flytta spetsar Paul öronen. Han står snart utan boende och måste flytta hem till mamma. Han inleder ett förhållande med Alice med en enda tanke, att flytta in hos henne.
Alice har ett sommarhus i Grekland, för tio år sedan var hon som nybliven änka där med Adrew och hans familj plus ytterligare en familj. Alla med tonårsbarn. Och så Paul. Då inträffar tragedin, dottern till den medföljande familjen, trettonåriga Jasmine försvinner.
Under åren som går kan Alice inte acceptera att flickan är död. Varje år när de återkommer till den grekiska ön sätter hon upp lappar och letar efter Jasmine. Driver det nästan till hysteri. Nu har det gått tio år och hela gänget skall ner igen, det pågår byggnadsarbete runt Alices hus och det ska rivas så ett par sista veckor vill de ha. Paul ser till så att han blir medbjuden, då behöver han inte bo hos mamma de veckorna.
Det händer ett par drastiska händelser när de återkommer, annars är handlingen i En oskyldig lögn av Sabine Durrant väldigt målande och beskrivande, lite småmysig. Man grillar, badar och solar. Paul är ju som han är, ligger det lösa pengar på en bänk tar han dem, han ljuger nästa hela tiden om allt möjligt, han plockar på sig några kondomer ur Andrews plånbok bara för att retas. När boken närmar sig slutet, ja, då skruvas handlogen om rejält och det blir en annan nerv i berättelsen. Pauls tidigare uppförande med lögner, han sätt att vara blir nu en katastrof för honom.
Nu erkänner jag att jag kan tycka riktigt synd om honom!
/ gästbloggare A
läser denna just nu, retar mig inte på Paul av samma anledning... men korkat av honom göra sig till och låtsas att vara mer än han är... fast inget ovanligt behov bland människor.
SvaraRaderaDu skriver precis det jag inte riktigt fick till, att han inte har styrkan/mognaden att bara vara som han är, han är långt ifrån ensam...
SvaraRaderaGästbloggare/a