dyröleden - igen

Jag vet att jag bloggat om den förunderligt vackra vandringsleden runt Dyrön förut men idag gick jag den för första gången i riktig högsommar. Så då får man väl skriva igen, eller hur? En av grejerna med leden är att den ändrar så karaktär med hjälp av naturen. Dagen bjöd mulet och svalka och det passade mycket bra eftersom det är en krävande vandring med stora höjdskillnader. Torkan hade gjort det mesta gult och torrt och i skogen på den östra sidan var björkarna gula och tallen torr.

Nedgång mot ravinen som är en spektakulär klättring. Trappor och spänger helt nödvändiga.



Appen på telefonen hävdade att jag gått i 44 trappor idag - jag ska säga att det var väldigt många trappsteg iallafall. Vandringen är inget för de som är lite krassliga eller är ovana vid att gå i berg.



Hisnande ravin.



Kanske kan man se Carlstens fästning i fjärran, kameran på mobilen är inte tillräckligt bra för att skildra det som ögat såg. Klara dagar är Pater Noster också synlig, och från andra hållet både Åstol och Tjörnekalv förstås. Hakefjorden breder ut sig mot öster och man kan både öar och båtliv. Det var extra kul att gå mitt i sommarsemestern, fjorden full av segel!

På östsidan går man på sandstigar genom skyddande skog och det är verkligen en kontrastrik vandring som leden bjuder. Dyröns samhällsförening sköter leden föredömligt med ideella krafter och de önskade sig ett bidrag till material för underhåll. Klart att jag skänker - en knapp biobiljett för en fantastisk naturupplevelse på stigar som jag annars aldrig kunnat gå.