harris tweed - Peter May

Harris Tweed är en helt fristående deckare av mästaren på karga miljöer: Peter May. Vi får återvända till de Yttre Hebriderna och den här gången är det ylletyg som spelar en av huvudrollerna. Niamh och Ruairidh Macfarlane är på modeveckan i Paris, de ska sälja in sitt tunna silkesliknande tweedtyg till de stora modehusen. Ranish tweed är så exklusivt att det bara bärs av de allra förmögnaste och livet bland de rika kunderna, modeller och skräddare från New York är lång från den vardag på den karga, smått ogästvänliga ö där tyget vävs för hand. Hantverket och mönstren förpassas ned genom generationerna och inspireras av öns spektakulära natur och resultatet är helt unikt. På väg till ett säljmöte sätter sig Ruairidh i en bil, en bomb smäller av och han omkommer. Är det ett terroristbrott eller är måltavlan verkligen en tygtillverkare från Skottland? Hur skall det gå med företaget och är Niamh kanske också i fara? 

Händelsen utreds av en fransk poliskvinna som slits mellan sin roll som mamma till tvillingflickor och det faktum att hon som frånskild måste arbeta för att kunna ha flickorna hos sig. När hon skickas till Harris utanför Skottlands fastland för att gå på Ruairidhs begravning så ställer det till det rejält för henne i familjelogistiken. Så får man då följa de två kvinnorna genom utredningen. Som alltid så är det miljöerna i Skottland som är Mays riktiga styrka. När Niamh tar jeepen hem till huset på udden, när hon vädrar på stranden och klättrar till kojan så är man där. Jag tyckte också mycket om de återblickar till parets barn- och ungdom som gör att man får en inblick i hur det var att växa upp på ön, med både fördelar och nackdelar. Familjen betyder allt för dem och på en liten ö, särskilt när man arbetar med klanmönster, är släktskap oerhört viktigt. Jag undrar när han ska skriva något som har med den fantastiska stick-traditionen? 

Det här är inte den starkaste av Peter Mays kriminalromaner men eftersom hans lägstanivå är så hög så avslutar jag ändå läsningen med en ganska tillfredsställd känsla. Jag har fått en dos Yttre Hebriderna och jag har fått en dos kunskap om traditionellt hantverk och en dos spänning. Gott så.