Vajlett och Rut - en roman att minnas

Vajlett och Rut  av Karin Alfredsson är en innerligt vacker och mycket läsvärd roman om hur två kvinnor finner varandra mot alla odds. Det är femtiotal och till den lilla byn Granträskåsen i Västerbottens inland flyttar lärarinnan Vajlett och postfröken Rut. Pingstförsamlingen har sitt grepp om byn och det är mycket som är synd: bära byxor, klippa håret, spela kort. När lärarinnan Vajlett försiktigt prövar att modernisera skolans undervisning så mumlas det i stugorna, när sedan postfröken skaffar rullgardiner så undras det vad hon har att dölja. Det är en mycket skicklig skildring av en tid som var både nyss och länge sedan.

Jag är uppvuxen i en liten by i en frikyrklig trakt så väldigt många av erfarenheterna som Karin Alfredsson beskriver i Vajlett och Rut är också mina. Jag har gått i B-skola på tidigt 70-tal och jag känner igen den motstridiga känslan av vördnad för bildning och förakt för att vara förmer. Nu kompliceras ju berättelsen än mer då de båda kvinnorna finner att de trivs mycket bra i varandras sällskap, att de nästan utan att våga uttala det faktiskt blir förälskade. Den innerligheten som man känner finns mellan de båda, den lågmälda omsorgen och undertryckta passionen är så fint skildrad att jag blev helt knockad. Det här är ett stycke kvinnohistoria, en omsorgsfullt skildrad tidsanda och en gripande historia. Jag hoppas att den här romanen hittar många läsare, den är en perfekt julklapp. Särskilt kanske till någon som upplevt 50-talet. Anse er tipsade!