Denis Mukwege - En levnadsberättelse

Demokratiska republiken Kongo (Kongo-Kinshasa) har varit aktuell de senaste veckorna. Det demokratiska val som de hållit har varit mycket kritiserat och just nu väntar vi på valresultatet. Denis Mukwege är den kongolesiske läkaren som så sent som i december mottog Nobels fredspris för sitt arbete med att hjälpa kvinnor som utsattas för sexuellt våld och det är spännande att höra hans levnadsberättelse. Den är nedskriven av Berthil Åkerlund, han har följt doktor Mukwege i hans arbete på Panzikliniken i Kongo-Kinshasa, i Bryssel och vid hans besök i Sverige. Trots att Åkerlund har nedtecknat så upplever jag som läser att det är en självbiografi. Texten är genomgående i första person och man kommer Denis Mukwege nära i hans professionella roll som läkare, aktivist och talesperson för alla de kvinnor som inte har någon som för deras talan.

Det brutala sexuella våld mot kvinnor och barn som används för att få makt över naturresurser och förnedra familjefäder ter sig så oerhört rått och otäckt, jag har läst flera romaner som utspelar sig i centralafrika och de är några av de hemskaste våldsskildringar jag läst (t ex Leonora Miano). Det hänsynslösa våldet mot oskyldiga, ständiga hot mot sjukhusets personal, Mukweges familj och attentat mot honom själv gör att man bli mycket imponerad över hans mod och enträgna arbete.

Han har hittills opererat fler än 50 000 kvinnor som kommit till sjukhuset med söndertrasade underliv och när man läser biografin så förstår man att han var mycket ung när han bestämde sig för att bli läkare, att bli en sådan som hjälper. Han är uppvuxen med far som var pastor i pingströrelsen och hans egen tro är stark, han har en förtröstan i att han skall få leva vidare för att kunna göra gott. Hans band till Sverige är starka, eftersom hans far var pastor på en missionsstation driven av svenska pingstvänner, han har också fått bidrag till sin utbildning från Sverige och han beskriver sitt samarbete med Margot Wallström när hon var kommisionär i FN. Vad jag förstår så säljs boken till förmån för Läkarmissionen och PMU som båda bidrar med medel till Dr Mukweges arbete och kanske, kanske är det lite slagsida mot missionsarbete i levnadsskildringen, samtidigt så är det hjälp från både enskilda svenskar och församlingar som gjort mycket möjligt. Det är t ex medel från mission som byggt upp sjukhuset så självklart måste det finnas med.

Jag är glad över att jag lyssnade till den här intressanta levnadsskildringen och nu ska jag se dokumentären på UR-Play: Att läka kvinnor i Kongo. Gör det du också!