Julia och Jesper bor på Söder och jobbar i kultursvängen. Eller Jesper söker jobb och Julia är mammaledig om man ska vara noga och just det faktum är bärande i den här berättelsen. Efter en kort och het romans så blir paret gravida och när den första intensiva förälskelsen lagt sig så inser de båda att de kommer från helt olika världar. Hon från en välutbildad, bullrig och social familj där världen är självklar och han från en tystlåten, praktisk arbetsfamilj där Skellefteå är världen. Klasskillnaderna blir, som så ofta, väldigt tydliga när barnet kommer. Alice är ett efterlängtat barn, men vad det innebär att vara förälder har de båda vuxna inte kommunicerat om och inte blir det bättre av att de reser till den lilla danska ön Anholt. Där har de lånat en stuga under en månad för att få semester och vistelsen blir allt annat än lyckad. Julia dricker vin för att döva sin ångest, Jesper känner sig allt mer fångad och när leken övergått från kärlek till grålek är inte tydligt. Tydligt är att de har problem med sitt förhållande, med relationen till sin dotter och relationerna till sina familjer.
Jag blir faktiskt irriterad på det här paret. Men hallå. Skärp er! Sedan blir jag också irriterad på det schablonmässiga skildrandet av vilsenheten i den klassresa som Jesper har försökt sig på och så tycker jag att de där spökerierna som smyger in emellanåt i texten inte tillför något. Så. Ny har jag sagt det. Kopplingen till Strindbergs Fröken Julie är emellanåt snyggt gjord (fysisk åtrå som sammanhållande kitt mellan Julia och Jesper t ex) men jag gillar inte att de två huvudpersonerna är så svaga. Varken Julie eller Jean tänker jag mig som sådana osjälvständiga karaktärer.
Nu ska jag leta upp Eva Ströms Rakkniven!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för att du lämnar en tanke om inlägget, det gör bloggen till en levande mötesplats!