en sekund är jag evig - Maria Gustavsdotter

I En sekund är jag evig av Maria Gustavsdotter är en roman där vi får möta Birgitta. Hon nås av beskedet av att hennes mor dött och hon reser till Lund för att ta hand om det praktiska. Hennes bror är inte intresserad av att hjälpa till, han är bara intresserad av att komma över värjan. Den som, enligt familjehistorien, tillhörde en av Karl XII s soldater och som gjorde att Birgittas far tillbringade sin pensionärstid med att forska om släkten. Hon hade hellre sett att han hade hjälpt modern när hon blev sjuk, eller tillbringat tid med sina barnbarn men fadern levde i det förgångna. Nu röjer Birgitta i ett dödsbo efter sina föräldrar och funderar över hur hon skall tillbringa den tid hon har kvar. Är det i den husbil som hennes  man drömmer om?

Parallellt med samtidsberättelsen om Birgitta så får vi lära känna Annika, en ung flicka som är född i tidigt 1700-tal och som fått tjänst hos en professorsfamilj i Lund. Hon är så glad över att hon fått lämna sin mor och styvfar, han styr familjen med järnhand och Annika tänker ofta på sin bror Jens. Han är lättlurad och har svårt att lära sig nya saker, när han försöker ta värvning så tar inte ens värvarna mot honom. När så modern dör måste Annika besluta sig för hur framtiden skall bli.

Karl XII uniform som den nu finns att se
på Livrustkammaren.

Så vävs då de båda historierna samman och både Birgitta och Annika måste, på olika sätt, ta befälet över sina liv. De lever i olika tider men har ändå mycket gemensamt. Jag tycker mycket om den historiska delen av den här berättelsen och minns genast den utställning jag såg på Bohusläns museum i somras där just Karl XII s krig skildrades genom ett antal olika röster. Om jag minns rätt så fanns där en ung flicka med bland berättarna och Maria Gustavsdotter är fenomenal på att gestalta flickors och kvinnors liv i historisk tid. I den här berättelsen så kommer också det stora Nordiska kriget in på ett sätt som påminner om hur grymt och våldsamt kriget var, oavsett om Sverige var en så kallad stormakt eller ej så finns inget att glorifiera.

Jag lyssnade på den här boken inläst på ett fint sätt av My Holmsten och som soundtrack genom hela lyssningen så klingade Koppången. Så vacker. Här med Sissel, jag brukar lyssna på Helene Sjöholms version men Anne-Sofie von Otter gör den också fantastiskt fint. För att inte tala om instrumentalt med Kalle Moraeus. 

Lyssna!