Idag inleds västerhavsveckan och den bjuder fullt med aktiviteter från Koster i norr till Landskrona i söder. Jag hörde i går på nyheterna att veckan tjuvstartat med ett ålsläpp, 500 000 ålyngel släpptes ut i olika vikar på kusten för att förhoppningsvis kunna växa sig stora, simma till Sargassohavet och fortplanta sig. Arten är allvarligt hotad och vill man veta mer om den här ovanligt intressanta fisken så tycker jag att man ska läsa Ålevangeliet av Patrik Svensson.
I berättelsen om världens mest gåtfulla fisk belyser han ålens plats i människornas liv. Han utgår från sin personliga erfarenhet som ålfiskare tillsammans med sin far och beskriver hur vetenskapsmän, med början i antiken, försökt förstå sig på och kategorisera ålen. Vad är den egentligen, en fisk eller en orm eller något annat? Hur förökar den sig och hur har den påverkat människornas sätt att leva där den fiskats och ätits? Med nedslag i olika länder, hos olika forskare i olika tider, i litteraturen och konsten och i sitt egen barndom så skriver Svensson en mycket läsvärd och intressant bok. Svensson drar i trådarna och hamnar i allt från Freud till ålen som valuta, äventyrliga färder över haven för att följa ållarverna, fångstmetoder genom tiderna och tänk att jag hörde en halv mening om ett visst ålfiske i Gunther Grass Bläcktrumman för att minnas hela romanen. Kultur och natur, vetenskap och konst - allt i ett. Hur otippat är det att jag som är paniskt rädd för ormar och ålar och som dessutom ogillar fiske rent generellt skall läsa en bok som handlar om ålar? Väldigt!
Mitt intressen av naturvetenskap, kulturhistoria, vetenskapens historia och bevarandet av västerhavets flora och fauna gjorde att jag klickade på lyssna. Ålen är utrotningshotad och det är människans handlingar som lett till det, man kan hoppas att en halv miljon yngel släppta igår kan hjälpa till något och vända trenden. Så tacksam för att boken dök upp i nyheter på strömmingstjänsten, jag rekommenderar den till alla!
Såhär inledde jag västerhavsveckan imorse. Gött liv!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för att du lämnar en tanke om inlägget, det gör bloggen till en levande mötesplats!