flickan med svavelstickorna - på Backateatern

Idag ser jag årets första frost som skimrar på växterna och jag påminns om att jag glömt skriva om en fantastiskt fin upplevelse som jag hade tillsammans med ett gäng 8-åringar, en skicklig tremannaorkester och en grupp alldeles tysta skådespelare. Särskilt tänker jag på en ganska nyanländ pojke som levde sig in i historien på ett sätt som fick mina ögon att tåras, för honom och många av våra språksvaga elever var pantomimen en väldigt fin form att uppleva teater genom. Det var en föreställning som väckte så många känslor och tankar för både stora och små. Som vuxen så ser man den samhällskritiska kommentaren, som barn såg de sagan och en av flickorna i publiken sa igen och igen "I want a happy ending". Så blir det inte för flickan med svavelstickorna som en kall nyårsafton beger sig ut för att sälja sina stickor. Det vet vi.

Förra veckan fick jag alltså förmånen att följa med en av skolans klasser till Backateaterns scen på Lindholmen och se deras uppsättning av H C Andersens Flickan med svavelstickorna. Scenografin är mycket vacker och det känns som att alla teaterns möjligheter används, den svartvita stumfilmskänslan accentueras av orkesterns instrumentering och visst dyker också Charlie Chaplin upp i en scen. Föreställningen följer sagans narrativ relativt nära och att vi hade läst och bearbetat sagans innehåll innan besöket underlättade för våra elevers förståelse. Det finns också en lärarhandledning på nätet som ger förslag på hur man kan arbeta runt besöket, skolteater när det är som bäst. När vi kom hem använde flera av klasserna Georgia Heards modell Heartmaps för att få fatt i sina tankar och känslor. Jag ska fråga lärarna om jag kan få lägga in en bild av deras arbete här.

Återkommer.