Inför hans blick är den tredje och avslutande delen i Malou von Sivers trilogi som har en stark självbiografisk bakgrund. Hon har berättat att reaktionerna på hennes personliga sommarprat 2016 gav henne modet och inspiration till att skriva om sina erfarenheter. I de tre romanerna får man följa en släkt under hela 1900-talet och i den sista delen så tar Anna oss med ända fram till samtid. Anna är den som berättar och hon tar oss med från barndomen i femtiotalets Stockholm till sitt nuvarande liv som skådespelare och regissör. Anna växer upp med sina två syskon, hennes far (som är Edvin för de som läst de tidigare delarna) är oändligt svartsjuk på den uppmärksamhet som barnen får av modern och håller familjen lydig med hjälp av våld. Han bestraffar och manipulerar sina barn på ett så otäckt sätt att man mår riktigt dåligt när man läser. Den lilla flickan Anna väljer att gå in i olika roller för att kunna hantera faderns beteende och alla tre syskon bär med sig en grundmurad otrygghet in i vuxenlivet. De vågar inte lita på någon och särskilt kärleksrelationer är svårt.
Våldet är det som jag har svårast att hantera, det beror på min egen bakgrund och beskrivningarna av låsta garderober och regelbundet stryk väcker helt enkelt för många minnen. Det som man som läsare förundras över är att ingen i omgivningen reagerar. När Anna är vuxen så får hon veta att alla vetat att pappan styrde familjen som despot och inte ens mamman värnar barnen. Släktingarna vet, grannarna vet och ingen handlar. Det är ett dubbelt svek och det krävs verkligen styrka för att bryta ett sådant socialt arv. Det går, det visar Anna och det vet jag, men det kräver ett hårt arbete.
Just nu är jag in ett stim med böcker som är sådär mitt emellan, inte fantastiska men inte heller dåliga. Det här är en sån. Ska man läsa så ska man absolut läsa hela serien, det är tydligt att de hör ihop och kanske, kanske skulle jag velat haft en enda, mer koncentrerad, roman. Det är en stark berättelse men jag är osäker på om jag tycker den håller för tre böcker. Vad tycker ni andra, har ni läst?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för att du lämnar en tanke om inlägget, det gör bloggen till en levande mötesplats!