Gott slut och gott nytt!

I fjärran syns fyrverkeriet nere i hamnen och med det så ska jag avsluta årets bloggande. Men hopp om ett gott nytt år för oss alla! 

mannen som läste högt på 06.27-tåget

Årets sista utlästa bok blir troligen Jean-Paul Didierlaurents Mannen som läste högt på 06.27-tåget. Mycket fransk, lågmäld lite sorgesam humor och med en man i huvudrollen som hittat en meningsfull sysselsättning på väg till sitt trista jobb som maskinskötare på en fabrik som mal ner böcker till pappersmassa. Visst är det bra med återvinning man den där sysslan känns bara så förfärlig, bestsellers och prisbelönta romaner sida vid sida i kvarnen och så kommer de ut som en grå korv i andra änden. Guylain räddar då och då en sida från kvarnen och den läser han upp för sina medpassagerare på pendeln. En dag ändras hans trista liv, han hittar en USB-sticka på golvet i tåget och texterna där gör honom intresserad. Vem kan ha skrivit dem? Och vad vill de två åldriga damerna på tåget honom?

Charmigt, udda karaktärer och lagom förutsägbart blir mitt betyg. Om ett par veckor så ska vi prata om den här i bokcirkeln. Undrar just vart de diskussionerna ska ta vägen ...

den japanske älskaren - Isabel Allende

Den japanske älskaren av Isabel Allende är en roman där man får följa Alma genom hela hennes liv. Nu bor hon på ålderdomshemmet Lark House där hon har anställt en personlig assistent, Irina. Alma är en begåvad konstnär som hela sitt liv arbetat med tyger och många tycker att det är ett konstigt val att flytta rån sitt bekväma hus i ett av Kaliforniens bästa områden och bo på ett enkelt boende för åldringar. Det visar sig att Alma har sina anledningar. Som liten flicka skickas hon från Polen till sina släktingar i San Fransisco, allt för att undvika den förföljelse som judar utsätts för i Europa. I USA lever Alma ett privilegierat liv med sin faster och farbror och den japanske trädgårdsmästarens son Ichimei blir snart hennes vän. Pearl Harbour förändrar allt för japaner boende i USA och de två vännerna skiljs åt, inte förrän långt senare möts de igen och inleder en relation som måste hållas hemlig.

Jag lyssnade på den här boken under julens långpromenader och det mest intressanta är skildringen av hur japanerna hanteras efter attacken på Pearl Harbour, om det kan man läsa i flera andra romaner. När kejsaren var gudomlig av Julie Otsuka är en fantastisk roman på samma tema. Läs den! 

luftburen - Vera Lilja del 2

Luftburen av Susanne Boll är del två i serien om psykologen Vera Lilja. Det har gått några månader sedan Eldsystrar  slutade och Vera vill gärna börja arbeta igen. De dramatiska händelserna finn i hennes minne men hon vill ha vardag och bestämmer sig för att återuppta sin praktik. I försommarstockholm mördas samtidigt en man, han kastreras brutalt och Veras vän, polisen Kennet, dras in i utredningen.

I Veras privatliv rör det på sig rejält, hon bestämmer sig för att flytta ut från innerstan, hon återupptar kontakten med sin son och hennes bästa väninna verkar inte må bra. Dessutom har hon en klient på praktiken som verkar stämma in på alla punkter i gärningsmannaprofileringen i mördarjakten. Och hennes särbo beter sig underligt. Allt är en röra och ska jag vara ärlig så hade jag personligen brutit ihop helt om jag varit Vera. Kanske blir det lite för mycket på en gång men jag lyssnade ändå med stor behållning. Det här är en serie som man ska läsa i ordning, ska man förstå sig på Veras handlingar så behöver man ha första delen med sig.
Vad jag förstår så kommer det tredje del framöver. Den ska jag läsa. 

Stina och konsten

Vinter i P1 är en pendang till Sommar och igår lyssnade jag på flera av programmen, de finns alla som pod. Som alltid är det Stina Wollter som fastnar, det här programmet talar hon mycket om konsten att uppleva och upptäcka konst. Så underbart förhållningssätt som hon har - människan är skapad för att skapa och väcker konsten någon slags reaktion, känsla eller minne då är det bra konst. För alla som känner sig lite främmande för att uppleva konst så rekommenderar jag hennes prat, det är befriande och berättar det självklara: konst är ingen prestation, konst är ett förhållningssätt till livet. 

den extraordinära berättelsen om Jonas Paulssons plötsliga död - Alexander Karim

Jag fortsätter mitt tipsande om underhållande romaner, i Den extraordinära berättelsen om Jonas Paulssons plötsliga död  av Alexander Karim så vaknar den ganska ordinäre mannen Jonas Paulsson en söndagsmorgon och innan dagen är slut så har han mördats. När han sedan vaknar nästa morgon så tror han att det hela kanske var en dröm men han inser att det nu är lördagen som han återupplever. Nästa dag är det fredag och Jonas inser att han kanske kan förändra berättelsen och hindra mordet om han själv bara är uppmärksam och väljer att förändra handlingen. Alexander Karim berättade på bokmässefrukosten om hur svårt det var att hålla koll på det kronologiska och jag fattar precis när jag läser. Man får inte slöa till, då missar man något väsentligt.

Det här är en snabbt och rappt berättad historia som alltså håller läsaren uppmärksam. Det gäller att lägga märke till detaljer och pussla ihop ledtrådar, dagarna återupplevs inte identiskt och hur det slutar ska jag inte avslöja. Den stora behållningen för mig var alla de kommentarer och observationer av samtiden som Jonas gör, han är mörkhyad och han märker hur hans hudfärg påverkar hans liv. Han jobbar med att skriva manus och resorna till filminspelningen, beskrivningen av umgänget med vännerna är fnissframkallande. Alexander Karim läser själv sin roman och han gör det mycket bra.

Rekommenderas!

en ny kyrkogård att upptäcka

Jag har under många år bott nära kyrkogårdar och jag har alltid haft en fascination för alla de människor och deras berättelser som finns att upptäcka bakom stenarnas inskriptioner. Min barndoms kyrkogård vid Fullestads kyrka återser jag bara när jag besöker min pappas grav men jag har tillbringat många timmar där som barn, sedan har vandringar på Östra kyrkogården följt. Där ligger också M, i den stora askgravlunden. Östra kyrkogården är enorm och där finns det de mest spännande gravar och mausoleum att upptäcka, den ligger några hundra meter från min nya lägenhet. Men så när jag flyttade in så insåg jag att jag har ytterligare en kyrkogård precis runt hörnet. Örgryte nya är alltså en ny kyrkogård att upptäcka. Igår kväll var det dimma så man knappt kunde se handen framför sig, då fick jag lust att gå på kyrkogården ... (Erkännes: det finns en hel del pokestop och WU-värdshus där så helt random var det inte valet)  

Suggestiv och väldigt kuslig känsla var det som mötte mig den här sena timmen. Uppe i backen ser man "mitt" hus och de enda jag mötte på kvällskvisten var hundägare, jag är säker på att det här kommer att bli en fin oas för mig framöver. 

stackars Birger - Martina Montelius

Ibland behöver man skratta riktigt ordentligt och Martina Montelius crazy berättelser är ett säkert kort. I Stackars Birger så är det sufflösen Gisela Vannefjord som bestämmer sig för att sätta patriarkatet med alla sina härskartekniker rejält på plats. Hon arbetar på den stora teaaaatern i huvudstaden och där arbetar också den hyllade regissören Birger. Berättelsen börjar när Gisela tröttnat på att behandlas som en ovetande tjänarinna och hon har stängt in Birger i sin potatiskällare.

Gisela har fullt sjå för att nyfikna grannar inte skall upptäcka honom och när Birgers dotter, influncern Clotilda, dyker upp för att rådfråga Gisela var hon tror att hennes pappa kan vara så kompliceras allt än mer.

Montelius blandar högt och lågt, kroppsvätskor med den skarpaste samhällskritik, imitationer av kända kulturpersonligheter ( det verkar finnas ett gäng sådana) och teaterjargong som man hört i otaliga intervjuer med att skildra ett gäng osannolikt självupptagna människor. Det är skruvat och det är roligt, Montelius läser ljudboken själv och det är perfekt!

dunbar - Edward St Aubyn

Dunbar av Edward St Aubyn lyssnade jag på i engelsk uppläsning och den höll mig sällskap när jag var "the unboxing queen". Man kastas rakt in i handlingen och romanen börjar med att två äldre herrar kommer i samspråk. Snart förstår man att de båda är på någons slags klinik och att de båda har hälsoproblem att tampas med.

Ganska snart förstår man också att en av herrarna är Henry Dunbar, en mycket förmögen mediemogul och företagsledare som blivit placerad på kliniken av två av sina döttrar. De är sugna på att ta över företaget och de är väldigt sugna på att tjäna pengar på kuppen. Såpass att de bjuder husläkaren på en trekant som tack för hjälpen.  "Hur mycket pengar är egentligen tillräckligt?" frågar sig en av döttrarnas make och någonstans så är det vad den här romanen handlar om. Döttrarna nu, och Dunbar själv i yngre dagar, har skoningslöst byggt upp en förmögenhet, utnyttjat människor och spelat på deras lojalitet som ofta köpts med pengar. Som motvikt till det här cyniska spelet finns den tredje systern som förskjutits från både företag och familj eftersom hon valt en annan väg. Om man kunde sin Shakespeare lite bättre så finns här en Kung Lear begravd och maktens pris är ett intressant tema som utforskas. Klass kan inte köpas, moral kan inte köpas och inte heller kärlek. St Aubyn fäler sitt språk så noggrant, så noggrant att jag vid några tillfällen får stanna och lyssna igen. Engelskan har en så precis vokabulär, och St Aubyn använder hela ordboken. Härligt och utmanande för mig som oftast lyssnar på mer lättläst. Något som överraskade mig var den sarkastiska och svarta humor som hela boken genomsyras av, det är den där torra brittiska sorten som man bara småler åt mest hela tiden. Underdrifter ni vet, levererade med perfekt timing. Kanske hade den här boken tjänat på att läsas med ögonen just därför. Troligen missade jag en och annan nyans i mitt lyssnande. Hur som, riktigt fin roman. Rekommenderas!

Det är straffspark att nämna TV-serien Succession men jag gör det ändå, jag tappade bort den någonstans efter ett par tre avsnitt men jag ska faktiskt börja kolla igen. Den var ju riktigt bra.

little women

Little Women i BBC s tappning har varit mitt sällskap de senaste kvällarna. Tre avsnitt lång är den här miniserien som bygger på Louisa May Alcotts klassiska roman och känslan är först lite för mycket matiné. Miljöer och kläder är magnifika, skådespelarna skickliga och det är en liten aning för glättigt. Romantiken och livet i den lilla byn till synes opåverkade av det inbördeskrig som pågår. De fyra systrarnas far är inkallad och uppmanar dem att vara tappra och låta livet fortgå, vilket de gör. Likt Laura i Det lilla huset på prärien så är det en av systrarna som berättar och Jo March är en av de klassiska unga kvinnor som man minns. Spelad i den här versionen av Maya Hawke, dotter till Uma Thurman och Ethan Hawke och hur i hela friden kan Ethan Hawke ha en vuxen dotter. Hur gammal betyder det att jag är? 

Med lätt hand är den här filmatiseringen gjord och nu när jag sett hela så tycker jag ändå att den var klart sevärd. Jag hoppas att den lockar till läsning, klassiker är härliga att läsa och läsa om. Jane Austens systrar och Louisa May Alcotts systrar är släkt och deras författarskap ville mer än underhålla, genom underhållande och kvicka romaner så blottar de kvinnornas ställning. Bra så! 

Serien finns på SVT play. 

God Jul

Alla bloggisar önskas God Jul! 

sörjen som blev - Anna Takanen

I den självbiografiska romanen Sörjen som blev återvänder Anna Takanen till sin fars historia. Han som var krigsbarn från Finland och som hela sitt liv hade sina rötter och sitt hjärta i Finland och sitt liv i Sverige. Anna Takanen har använt sin familjs erfarenheter tidigare, i pjäsen Fosterlandet med den magnifika Birgitta Ulfsson som jag såg i mars 2015. Den var en teaterupplevelse utöver det vanliga och när nu en roman på samma tema kom så ville jag absolut läsa. Anna Takanen läser förresten själv in ljudboken och det är mycket lyckat. Berättelsen kommer nära och känns totalt äkta.

Annas pappa Timo har dött och sakta börjar hon nysta i hans berättelse, hon hittar brev och andra dokument, hon minns sin egen barndom och hon pratar med släktingar. Hon bestämmer sig för att skriva hans historia, att berätta hur hans liv och i förlängningen hennes, präglades av kriget. Den ständiga känslan av övergivenhet efter evakueringen till Sverige med en lapp om halsen och behovet av att visa sig duktig. Han närde en livslång längtan efter hemlandet. Han var krigsbarn hela livet men det talades inte så mycket om hur hans separation från sin familj påverkade honom och känslan av rotlöshet fanns med honom. Inte finne men heller inte svensk, färjan mellan länderna var en transitplats där anpassningen skulle ske. När Anna Takanen skriver om sin pappas sista tid så gör hon det med en sådan ömhet att jag blir helt tagen. Hennes osentimentala och ändå så genuint berörande text är en helt fantastisk läsning och det här är en bok som jag kommer att rekommendera till många!

en sång för Hedda - årets bästa julroman

Annika Estassys julroman En sång för Hedda  får mig att gå runt och gnola en hel dag och bara det gör att den får full pott. Det är en fint berättad historia om Lina som reser hem till sin mamma över julen, egentligen skulle hon velat åka på tangoresa till Argentina men när mamman bryter handleden så behövs Lina hemma på pensionatet. Hon bestämmer sig för att ta med sig en gäst till julfirandet och väl hemma i det lilla samhället så inser Lina att väldigt mycket är sig precis likt. Julen skall förberedas som alltid och samtidigt så märker hon att mamma Hedda har tappat gnistan. Hon verkar trött och ekonomin på pensionatet är inte heller något att glädjas över. Brodern verkar ha det knöligt i äktenskapet, lillasystern är just väldigt mycket lillasyster. Tur att Lina då har tagit med sig en gäst som gärna vill uppleva den svenska julen.

Snön ligger vit på taken, abborrarna skall pimplas, ljusen skall stöpas och kyrkokören skall ha sin traditionella konsert. Det här är varmt och med kärlek och så Koppången förstås.


Jag tycker att Helen Sjöholm gör den allra finast. Lyssna och gnola ni också!

mot ljusare tider

Idag är det midvintersolstånd och då vet vi att det vänder. Det föll sig så att det i år är både mot ljusare tider och mot en ny fas i mitt liv. I morse mötte jag den vackraste soluppgång, liggande i sängen så ser jag solen gå upp i öster och på balkongen ser jag sedan solen gå ned i väster. Äntligen sol och äntligen är den efterlängtade flytten genomförd. Det har varit en väldigt jobbig process att sortera igenom ett helt familjelivs samlade prylar och visst har det känts som att jag städar bort M. Två kartonger är det kvar. Och alla böcker och skivor förstås. Han ville inget hellre än att få vara hemma ända till slutet och det gjorde jag så gärna för honom men livet efteråt har inte varit helt enkelt. Nu var det dags att börja om på ny kula, visserligen bor jag nu bara några minuters promenad från kyrkogården så jag passerar där varje dag. Om livet hade varit en feel-good roman så hade jag väl köpte ett pensionat på kusten eller flyttat till Frankrike eller så ...

Nu flyttade jag istället någon kilometer österut. Till ett alldeles eget rum, ett rum med utsikt. Till en rum där jag kan brygga mitt morgonkaffe med stil och dricka det på sängen med soluppgången utanför. Det är fint.

Kära tomten ...

Ibland så blir man bara så full i fniss så att man bara inte kan hålla sig.

"Kära tomten jag vet inte om jag har varit snäll i år jag har så dåligt minne."

Underbara elever gör att man känner att man lever! 

inför hans blick - trilogin är all

Inför hans blick är den tredje och avslutande delen i Malou von Sivers trilogi som har en stark självbiografisk bakgrund. Hon har berättat att reaktionerna på hennes personliga sommarprat 2016 gav henne modet och inspiration till att skriva om sina erfarenheter. I de tre romanerna får man följa en släkt under hela 1900-talet och i den sista delen så tar Anna oss med ända fram till samtid. Anna är den som berättar och hon tar oss med från barndomen i femtiotalets Stockholm till sitt nuvarande liv som skådespelare och regissör. Anna växer upp med sina två syskon, hennes far (som är Edvin för de som läst de tidigare delarna) är oändligt svartsjuk på den uppmärksamhet som barnen får av modern och håller familjen lydig med hjälp av våld. Han bestraffar och manipulerar sina barn på ett så otäckt sätt att man mår riktigt dåligt när man läser. Den lilla flickan Anna väljer att gå in i olika roller för att kunna hantera faderns beteende och alla tre syskon bär med sig en grundmurad otrygghet in i vuxenlivet. De vågar inte lita på någon och särskilt kärleksrelationer är svårt. 

Våldet är det som jag har svårast att hantera, det beror på min egen bakgrund och beskrivningarna av låsta garderober och regelbundet stryk väcker helt enkelt för många minnen. Det som man som läsare förundras över är att ingen i omgivningen reagerar. När Anna är vuxen så får hon veta att alla vetat att pappan styrde familjen som despot och inte ens mamman värnar barnen. Släktingarna vet, grannarna vet och ingen handlar. Det är ett dubbelt svek och det krävs verkligen styrka för att bryta ett sådant socialt arv. Det går, det visar Anna och det vet jag, men det kräver ett hårt arbete. 

Just nu är jag in ett stim med böcker som är sådär mitt emellan, inte fantastiska men inte heller dåliga. Det här är en sån. Ska man läsa så ska man absolut läsa hela serien, det är tydligt att de hör ihop och kanske, kanske skulle jag velat haft en enda, mer koncentrerad, roman. Det är en stark berättelse men jag är osäker på om jag tycker den håller för tre böcker. Vad tycker ni andra, har ni läst? 

kulturkollo läser läser snöstorm

13 januari börjar samtalet om Augustin Erbas roman
Snöstorm inne på Kulturkollo läser.
Väl Mött! 

en sista adventshelg

Jag tror att jag lagt upp ett liknande adventsinlägg varje år sen bloggen startades. Jag är omåttligt förtjust i att pynta under adventstiden. Fram till fjärde advent är det bara vitt och grönt och lite guld som gäller. Det här året är det annorlunda. Det blir sista helgen här i lägenheten och det allra mesta är nedpackat. Minipyntat är det ändå. 

Amaryllisarna kan jag inte avstå. 

Nu närmar det sig 45 lådor. 

jag vill sätta världen i rörelse - Anna-Karin Palm

"Jag vill sätta världen i rörelse" är något som Selma Lagerlöf utbrister när hon förfrågas om hon vill uttala sig i en politisk fråga. Lagerlöf vill hålla sig utanför politiken så hon svarar och menar att hennes roll är att få människor att tänka och reflektera, hon vill inte presentera svar. Det är på många sätt ett modernt sätt att förhålla sig och det är en av de egenskaper som jag beundrar hos den Selma Lagerlöf som Anna-Karin Palm skriver fram i sin biografi över en av Sveriges största författare.

Nu har jag lyssnat på 25 timmars ljudbok och det var absolut värt att hålla ut. Det här är en perfekt julklappsbok att lägga under granen, den kommer att räcka en hel långhelg, ge nya perspektiv på Sverige under tidigt 1900-tal, belysa kvinnors kamp för att styra över sitt liv  och öppna ögonen för Lagerlöfs texter och liv. Oavsett om man läst mycket eller lite Lagerlöf så tror jag att man kan finna mycket intressant i boken. Politik, litteratur, skrivande och kärlek, spännande och välskrivet och jag blir genast sugen på att läsa några av Lagerlöfs texter.

Hennes noveller har jag inte läst alla och kanske ska jag leta upp några av dem? Kejsaren av Portugallien fick jag också ett starkt sug efter. Jag började också rota efter mina böcker av Sophie Elkan, vi läste ju henne  när vi hade cirkeln Göteborg Läser för ett antal år sedan. På FB ligger alla inlägg kvar och där finns massor att läsa om man har lust. Brevväxlingen mellan Lagerlöf och Elkan som finns att läsa i "Du lär mig att blir fri"står också i hyllan och väntar på att bli omläst. Det som Anna-Karin Palm gör så skickligt i sin biografi är att hon i texten rör sig mellan det vardagliga lilla livet och de stora politiska och existentiella frågorna. Hon sätter in Lagerlöfs texter i en kontext och gör att man bättre förstår en annan tid, en annan verklighet och hon skildrar Lagerlöfs skrivande på ett sätt som gör att jag genast går till bokhyllan (eller i sanning att säga till mina flyttlådor) och börjar leta.

I sommar måste jag resa till Mårbacka. Det måste jag!

Lundströms bokradio hade idag ett helt program kring biografin och i dagens DN kan man läsa om den bok som de valt till årets bästa. 

häxorna - Elisabeth Östnäs

Häxorna av Elisabeth Östnäs var helgens lyssning och i ärlighetens namn så blev jag lite fundersam över vad jag skulle skriva om den. Det är tidigt 1700-tal, pesten härjar i bygden och i prästgården bor pigan Karna som i bygden är ansedd jordemor och som sägs kunna använda örter till att bota eller kanske förgifta med, hennes systerdöttrar Isabella och Annis bor också i närheten och när en ung soldat kommer vandrande till byn så blir Isabella intresserad av de nyheter om världen som han för med sig. Hon blir till sanning att säga intresserad av soldaten på helt andra sätt också, han representerar främlingen som bjuder något annat än det välkända. Isabella är intresserad av veteskåpen och hon skulle gärna lära mer om medicin. Hennes syster Annie är sliten av barnfödslar och livet med rackaren är inte enkelt. Som fru till ortens bödel så befinner hon sig i utkanten av byn och när pesten sprider sig så är det de tre kvinnorna som anklagas för att dra sjukdom och olycka till platsen.

Historiska romaner är ofta min kopp te och jag kom genast att tänka på en roman av Jeanette Wintersons Skymningsporten som visserligen utspelar sig på 1600-talet i England men som har ett liknande tema. Vad jag förstår så har pestens härjningar i Skåne under tidigt 1700-tal, och dokumentationen som finns kring den, varit en av Östnäs källor. Som religionshistoriker så är hon suverän på att omvandla historiska händelser till spännande romaner med kvinnor i huvudrollen. Hennes trilogi om Turid - Kungadottern har jag tipsat många lärare om. Just den här gången så blev jag inte helt begeistrad av boken, men jag är säker på att jag kommer att läsa mer av Elisabeth Östnäs.

Hennes perspektiv på historien är både intressant och underhållande och det är alltid välskrivet och lättläst utan att bli förenklat och stereotypt. 

nissen flyttar in - lärarhjärnan går igång!

Nissen hade satt upp och spritt ut små tomtar överallt i mitt rum och särskilt skrattade jag åt den stressade nissen som satt tejpad på klockan. När de små barnen kom till mitt rum på morgonen så fick de helt enkelt gå på tomtejakt. De letade och samlade in alla de hittade och som den lärare jag är så bestämde jag mig genast att använda alla de små tomtarna under nästa lektion. 

Jag bestämde mig för att arbeta med pratbubblor och eleverna fick välja en av tomtarna och sedan så skrev de och berättade vad tomtarna sa. Det var första gången för den här gruppen och det var inte helt enkelt men skam den som ger sig. Alla eleverna skrev på sin nivå med fröjdefyll energi och allt som allt blev det en riktgt lyckad skrivuppgift.  

På toaletten hade en annan nisse varit i farten ... 

en oväntad jul - Natalie Cox

En oväntad jul är nästa i raden av jul-lit som jag smockat i mig så här veckorna innan själva helgen. Nu plötsligt började den där dästa övermättnaden slå till. Kan hända att jag lyssnat lite för mycket på berättelser om ändrade julplaner, snö, hundar och oväntad kärlek. Det är nog inte du Natalie Cox utan jag. Men just idag blev det lite för bra med alla excentriska grannar, egensinniga hundar och lamadjur och mystiska män i mustasch.

Härligt charmigt om en tjej sådär 30+ och underhållande rapp dialog, dråpliga händelser och så kärlek. Perfekt om man letar efter en bok som ska fylla samma fack som en romantisk komedi. Och kanske ska man gilla hundar, det kan hjälpa till.

Imorgon ses vi och bubblar, ska bli spännande att höra vad mina cirkelvänner läst inför träffen! 

herbarium - vinterutställningen på Trädgårdsföreningen

julen i Cornwall - Liz Fenwick

Jag frossar just nu i jul-lit och på måndag så skall bokbubblorna ses för att ha lite julkalas, traditionsenligt tipsar vi då om böcker som handlar om julen. En av de som jag lyssnat på är Liz Fenwicks Julen i Cornwall. Det är en julsaga i fyra delar som har en något annorlunda inramning. I NY bor den engelska TV-producenten Abigail Scorrier och hennes liv är dedicerat åt arbetet och karriären. Hennes senaste projekt är att göra en dokumentär om de originella julsånger som bara finns i Cornwall och när hennes assistent inte kan resa så tvingas Abigail själv att tillbringa julen i sin barndoms trakter. Det är en plats som helst av allt vill undvika och resan tillbaka gör att hon konfronteras med sina minnen. 

Det är ganska mysigt att läsa en jul-lit där huvudpersonen inte är helt sympatisk. Hon är verkligen en Scrooge och inte ens julsångerna kan tina opp hennes hårda yta. Den föräldralöse systersonen läsas åt sitt öde och självklart finns där ett övergivet stort hus med .... Ni hör att det finns spår av Dickens här, eller hur? Själva resan som sker på julaftonskväll och med tåg (nattåg har en viss magi) skildras på ett lite annorlunda sätt vilket gjorde att jag snabbt lyssnade klart. En annan faktor var att delarna (likt strömmingstjänster  som Netflix) automatiskt spelades upp. 

Snällhet är underskattat - Jessica Gedin spanade i fredags om vänlighet och där hamnar min text. 

På jobbet nu har vi en nisselek där vi busar lite med en arbetskamrat men roligast är väl kanske de snälla "busen" som att sätta upp peppande anslag eller sprida ut aktivitetslappar på golvet i klassrummet. 

Idag drog jag kaffe och lakritslapparna. Tror jag drar lyssna på ljudbok och bada också. Gött liv! 

sen kom vintern - Per Gustavsson

I veckan fick jag reda på att vår skola skall få besök av Per Gustavsson och då gick det inte längre att stå emot att klicka hem den augustprisnominerade Sen kom vintern. Som alla läsare säkert vet så är jag väldigt förtjust i att arbeta utifrån skönlitteratur i skolan och bilderböckerna är en skatt att ösa ur. I Sen kom vintern handlar det om haren som mest av allt vill att allt ska vara precis som vanligt. Han rensar sitt morotsland, aktar sig för räven och sorterar och staplar sin skörd i fina rader. En dag så träffar han på en björn som berättar att han förbereder sig för vintern och haren själv hittar ett vitt hårstrå i sin päls. Vinter? Då kan ju allting hända? Spännande säger björnen, man får ta det lugnt och hänga med. Rådet lugnar haren en smula och sen kom vintern. 

Det här är en charmig och härlig berättelse om hur det invanda kan förändras och faktiskt bli bra ändå. Trots att pälsen ändrar färg och något mjukt och kallt täcker hela världen. Lite lagom spännande blir det när räven kommer och som det ska så slutar allt med att haren känner sig lite mer modig och ganska nöjd. På det hela taget en perfekt bok att jobba med i skolan alltså. Jag ser fram emot att läsa, samtala och skriva runt den efter jullovet. Planeringen snurrar redan ...  

Har ni ett litet barn i er omgivning så är det här en mycket fin julklappsbok!

nyårsfesten - Lucy Foley

Nyårsfesten av Lucy Foley handlar om studiekamraterna som packar ner friluftskläderna, champagnen och ostronen för att åka till en exklusiv stugby i norra Skottland för att fira nyår. Inte nog med att en snöstorm drar in som gör platsen än mer isolerad utan en av besökarna hittas också utsatt för ett otäckt brott.

Ett kammarspel i vinterkalla nord där bara en är skyldig - eller? Genom tillbakablickar och berättande i nutid byggs en väv upp som visar på relationerna mellan besökarna och man får lära känna dem som ungdomar, studenter och vuxna. Inte helt originellt men så effektivt sätt att få mig som läser att förstå drivkrafter, sammanhang och faktiskt lära känna flera av besökarna på djupet. Skickligt. Miljön med snöstormar, jakt och telefontäckning om man har tur gör förstås sitt till spänningen. Det här är en klart läsvärd spänningsroman som passar utmärkt i långhelgerna som kommer.

Hitta boken på närmsta bibliotek, på en ljudbokstjänst eller använd Omnible för att hitta bästa pris.

jul på menyn - Debbie Johnson

Jul på menyn av Debbie Johnson är en feelgoodroman som utspelar sig i den lilla byn Budbury vid Devons dramatiska kust och jag ser miljöerna från Tv-serien Broadchurch framför mig när jag läser. Till byn flyttar Zoe och hennes extradotter Martha, de lämnar storstan för att komma bort från minnet av Marthas mamma som dött i cancer. Zoes bästa vän och Marthas mamma är alltså borta och nu ska de försöka leva vidare.

Det här är en charmig underhållningsroman som passar väldigt bra i juletid. Livet i den lilla byn, som har kafét Havsbris som nav, är alldeles precis sådant som man förväntar sig. Originella människor, sammanhållning och lagom med dramatik. Särskilt dramatiskt blir det när det blir snöstorm och en liten bebis väljer att komma ut. Han som dyker upp för att hjälpa till med förlossningen där i kafét är dessutom ovanligt snygg och trevlig ...

Det som jag ska klaga på nu är något jag inte trodde skulle hända men - det var för lite bakverk och mat. Om man har en roman med ordet meny i titeln så måste den ju handla om ätbara ting, eller hur? Mer scones, fler mince pies, fruktkakor och skådebröd. Kalkon och brysselkål, hattar och christmas crackers. Mer engelsk jul helt enkelt. Det hade jag önskat. 

styr din plog över de dödas ben - Olga Tokarczuk

Lördagen tillbringades med att sortera ur min bokhylla och till sällskap hade jag radioföljetongen Styr din plog över de dödas ben. Olga Tokasrzcuks roman är inläst och ljudsatt av SR och de 22 delarna var precis lagom lyssning en lördag. Gunilla Abrahamsson läser föredömligt och det var trevligt med lite dragspelsmusik emellan avsnitten. Själva boken var något alldeles extra, jag kan rekommendera den till alla!

I den lilla byn i Polens utkant bor Janina Duszejko, hon har lämnat storstaden för att finna lugn och ro på landsbygden och hon försörjer sig genom att titta till de sommarboendes hus under vintern. Hon är också en hängiven ställart av horoskop och på fritiden översätter hon Blake till polska (titeln är en strof ur en dikt av Blake). När romanen börjar så är det vinter och Janina blir uppringd av en granne - han som normalt lider av testosteronrelaterad autism och knappt pratar utan bara pysslar med sina maskiner - han har hitta en granne död i sitt hem och nu ber han Janina om hjälp. Hon går dit och upptäcker att grannen ligger död med ett rådjursben i halsen, i huset ligger ett slaktat djur och runt omkring huset finns spår i snön av djur. Janina, som värnar djuren kanske mer än människorna, lanserar genast teorin om att det är djurens hämnd. Snart hittas fler människor döda och polisen är handfallen. Janina ses som den tokiga gumman som bor i den enliga byn men är det kanske så att hon är den som skall skapa trygghet i byn igen? 

Jag är väldigt förtjust i den här sortens romaner, den tar sats i det lilla och siktar utåt och berättar och belyser generella frågor som många kan känna igen sig i. Tokarzcuk beskriver en landsbygd där jakt är en väsentlig del av det gemensamma och där människor som faller utanför normen ses som underliga. Det är spänning, humor och miljöer som lockar, utöver det så är en diskussion kring översättning av poesi och dråpliga beskrivningar av livet i en liten by långt från centralorten. Tänk en blandning mellan Erland Loe och Dörte Hansen. Man skulle kunna se det här som en kriminalroman och formen gör att jag tror att den skulle kunna passa väldigt många läsare. 

Boken kommer påpassligt nog i nyutgivning nu och ska man lägga en nobelpristagare under granen så är den här ett gott val! 

några saker är svårare än andra

Foton från M s mobil från hans sista skidresa till franska Alperna

M hade några saker som han ständigt längtade efter, en av dem var skidåkning. Eftersom resten av familjen inte var särskilt intresserade så började han efter 50 fyllda att åka skidor på egen hand eller med kamrater. Hans sista sommar i livet tog han ut extra lite semester för han planerade att vara minst tre veckor i Alperna den kommande vintern. Skulle man åka off-pist med UCPA så måste man vara under 55 och off-pist var det som lockade. Helst i Chamonix.  Man ska inte dö med 42 dagar sparad semester. Nu är pjäxor och skidor, skidkläder och hjälmar, handskar och specialstrumpor borta. Skänkta och sålda. Killen som köpte glasögonen var så glad och nästan skrek: de här ska få åka mycket skidor!

Det låter bra.

klubben - Matilda Gustavsson

I november 2017 publicerades Matilda Gustavssons gräv om hur kulturprofilen utsatt ett stort antal kvinnor för sexuella övergrepp. Det var ett reportage som förändrade Sveriges kulturliv och synen på Svenska Akademin för alltid. I svallvågorna av #metoo så vågade ett antal kvinnor träda fram och berätta om sina upplevelser och kulturprofilen har ju sedan också dömts för våldtäkt och sitter nu i fängelse. Klubben heter boken som följer upp reportaget och det är en mycket intressant läsning på många plan, Gustavsson har på ett noggrant och uppriktigt sätt försökt att skildra hur hennes arbete med att skriva reportaget gick till och man får också följa efterdyningarna som stjälpte Svenska Akademin på ett närgånget sätt. Det är skickligt gjort och det är upprörande från sida ett.

Gustavsson varvar sin egen text med citat från människor som varit "anställda" av kulturprofilen på hans kulturarena i Vasastan, konstutställare, musiker och de flickor och kvinnor som utsatts för sexuella övergrepp på ett sätt som gör att man kommer riktigt nära dokumentären. Jag lyssnade dessutom på boken inläst och då läses de olika personernas vittnesmål med olika röster vilket bidrar till upplevelsen av autenticitet.

Man blir arg och ledsen och allmänt småsur över hur J-C Arnaud under årtionden har förvarats av sina vapendragare, att en tystnadskultur har rått vilket har gjort att många visste men ingen agerade och att så många människor har råkat illa ut på vägen. Den där klubben har tydligt också varit en klubb för inbördes beundran där flera av akademins medlemmar har varit medlemmar. Kopplingarna mellan J-C Arnaud och Svenska Akademin är graverande och riktigt förbannad blir man över hur gubbväldet i akademin agerar när övergreppen släpps ut i ljuset. Det är pinsamt. Det är också med rodnande kinder man läser hur hanteringen av Sara Danius gick till. Tack till Matilda Gustavsson för att hon inte gett upp och lagt ner sitt kortåg mot gubbarnas välde! De gubbar som envis hävdar att hon slåss mot väderkvarnar skall nu skämmas ta mig fan.

Snart väljs  fyra nya medlemmar in i akademin och det är fyra kvinnor. Man får hoppas att de kan få verka i ett sammanhang där litteratur och humanism präglar arbetet, man kan ju undra eftersom flera av de där gubbarna som drog sin lans för vivören J-C Arnaud faktiskt sitter kvar. Sverige behöver en akademi som står för snille och smak. Som kan leva upp till det mottot och som lärt en läxa. Intervjun som Gustavsson hade planerat att göra med Danius blev tyvärr inte möjlig att genomföra men vill man höra Danius egna ord kan man höra hennes sommarprat från 2018.

Vi knyter våra knytblusar och gör hatten av för modiga människor som utmanar makten, som vågar rota i smutsen och som sätter ner foten!

Hitta boken på närmsta bibliotek, på en ljudbokstjänst eller använd Omnible för att hitta bästa pris.

berättelse om ett liv - Peter Handke

 "För ett inflytelserikt författarskap som med stor språkkonst har utforskat periferin och människans konkreta erfarenhet" så löd akademiens motivering när de annonserade årets pristagare i litteratur. 

Jag har ambitionen att läsa årets nobelpristagare varje år. Just i år så var det lite trögt när jag på lite håll kunde läsa prostester och irritation över valet av den österrikiske författaren Peter Handke. Den där diskussionen kring om man kan skilja på litteratur och politik är intressant och jag hade kanske önskat att nobelpriset skulle ha sluppit hamna där - på det stället där politiken överröstar litteraturen och man nästan glömmer av författarens verk. Ibland måsta man bara skapa sig en egen upptagning. Jag hittade Berättelse om ett liv på Storytel och eftersom den var kort och lästes av en ok inläsare (Jonas Malmsjö) körde jag på. 1972 kom den korta romanen som handlar om en författare som beger sig mot sin mors begravning. Modern har tagit livet av sig, 51 år gammal, och sonen vet varken ut eller in. Han vill skriva om sin mors liv men det är förskräckligt svårt. Kanske är det så för att moderns liv verkat så förtvivlat sorgligt.

Texten är tät och intensiv, varje ord är värd på guldvåg och visst är det skickligt men det berör mig inte. Boken som på ytan verkar ska handla om en mor handlar nog mest om författaren själv och det blir för mig både deprimerande och tröstlöst grått. Jag är inte helt överväldigad, det är jag inte. Jag har läst många andra nobelpristagare som fångat mig mer. Lite för ansträngt liksom. Vad tycker ni andra som läser Handke?

Hitta boken på närmsta bibliotek, på en ljudbokstjänst eller använd Omnible för att hitta bästa pris.

vit eld - Thomas Mullen

Att Vit eld var en fortsättning på Darktown missade jag när jag satte igång och lyssnade häromdagen och kanske skulle jag faktiskt läst dem i ordning. Troligen så hade det gjort en riktigt bra spänningsroman ännu bättre för jag vill verkligen lära känna de mörkhyade poliserna Boggs och Smith som verkar i Atlanta i början av 50-talet. De är pionjärer som svarta poliser i ett starkt segregerat södra USA och samtidigt som de bekämpar brott så ser de hur släktingar och vänner dras ner i kriminalitet. Poliskåren är delad, många av de vita poliserna känner sig hotade och inom kåren är det inte ovanligt att man organiserar sig i KKK. Det här är en mycket stark skildring av ett samhälle där rasism och våld är vardag, fattigdom och segregation skapar motsättningar mellan folkgrupper och där individerna trots mycket ansträngning har svårt att bryta de fördomar och de förväntningar som ställs på dem och som finns inbygga i samhället.

På bokmässan lyssnade jag på Thomas Mullen i samtal med Tayari Jones och det väckte verkligen min lust på att läsa båda böckerna. Ett amerikanskt äktenskap ligger här och väntar sedan vårens besök i Eastbourne. Den skall inte få ligga här längre oläst. Nu ska jag också se When They See Us på Netflix som en arbetskamrat rekommenderade idag. Jag har förmånen att träffa människor (både barn och vuxna) på min arbetsplats som har många olika erfarenheter, hudfärger och som ständigt utmanar mig att tänja mitt tänkande. Så tacksam för det!

Hitta boken på närmsta bibliotek, på en ljudbokstjänst eller använd Omnible för att hitta bästa pris.