Dödsspiralen av Leena Lehtolainen är ytterligare en återutgiven deckare i serien om polisen Maria Kallio, Esbo. Boken kom första gången 1997 och det märks att det här är en deckare med en hel del tid på nacken. Den upplevs mycket gammalmodig och skriven efter den där mallen att allas utseende måste beskrivas och att det mesta skall förklaras. Precis så som de flesta nordiska deckare skrevs för 20 år sedan. Styrkan med den här serien är den mänskliga polisen Maria Kallio, hon är sympatisk och hennes privatliv är lagom komplicerat. I den här boken väntar hon sitt första barn och tankarna inför föräldraskapet är sådant som inte blir otidsenligt.
Eftersom jag dessutom är ett fan av konståkning så blir det här ändå en helt ok lyssning, ett ungt konståkningslöfte, Noora, hittas dödad och hennes paråkningspartner verkar först mycket misstänkt. Nooras rival på isen är dessutom dotter till en av Marias kollegor och det blir allt annat än enkelt att komma människorna i konståkningsklubben tillräckligt nära för att kunna lösa brottet. Habil nordisk deckare.
Linda skriver idag om det underliga valet att bara återutger vissa av titlarna i en serie. Kolla in!
Bjuder lite superb paråkning:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för att du lämnar en tanke om inlägget, det gör bloggen till en levande mötesplats!