mellan djävulen och havet - vi är i Doggerland igen!

Maria Adolfsson fortsätter sin serie om den medelålders polisen Karen i det fiktiva landet Doggerland och del tre heter Mellan djävulen och havet. Till Doggerland har en världsartist kommit för att spela in en ny skiva, Luna har lämnat landet för snart 20 år sedan för en karriär i USA och i all hemlighet skall hon göra come-back. När hon försvinner spårlöst så blir kommissarien Karen Eiken in, hennes inneboende Leo har varit med på inspelningarna och eftersom allt måste skötas mycket diskret för att undkomma pressen så blir det en knepig sits för Karen. Inte blir det enklare när hon märker att Leo är mycket förtjust i Luna, det var väl Karen och Leo som skulle bli ett par?

Karen är dessutom missnöjd med att leta efter en kändis när hon skulle kunna vara med och leta efter en återfallsvåldtäktsman som ger sig på unga kvinnor. Hon är alltså lite allmänt irriterad och också väldigt trött. När det obligatoriska årliga fys-testet närmar sig är Karen orolig, hon är verkligen inte i form. Hur som, det här är en välskriven och spännande deckare i typisk nordisk stil, balansen mellan kriminalfall och privatliv är god och miljöerna är lagom. Liksom lagom av allt kändes det att läsa den här boken och jag är på så måtto lite besviken. Särskilt den första boken i serien fullkomligt knockade mig, i Felsteg så tyckte jag mig läsa något helt nytt i genren. I Mellan djävulen och havet så har det där nyskapande landat i habilt för mig. Det är fortfarande mycket läsvärt, mycket välskrivet men kanske inte lika överraskande.

Om jag kommer att läsa en del fyra? Såklart!