Sidor

onsdag 5 februari 2020

berättelsen om Alice Hart - Holly Ringland



Gårdagen var ännu en dag av avslut för mig, äntligen är hela den flytt som jag påbörjade för nästan ett år sedan helt avklarad. Det är bra, någon måtta får det vara på allt och någon gång så får det bara vara klart. Avräkning, bankbesök och en sista kontroll av slutstäd följdes av firande med bubbel och ljudbok. Berättelsen om Alice Hart utspelar sig i Australien och var ett helt OK sällskap under gårdagen. Alice är en liten flicka som växer upp i en dysfunktionell familj där pappan styr med järnhand. En av de starkaste scenerna i hela boken är när den lilla sex år gamla Alice, som levt isolerad på en gård hela sitt liv, rymmer i sitt nattlinne och kommer till biblioteket. Där tar en bibliotekarie hand om henne och en helt ny värld öppnar sig för Alice. Hon hittar en bok om selkies och hon hittar kärleken till orden och skrivandet.

När Alice är nio så blir hon föräldralös i en eldsvåda fascinationen för vatten och rädslan för eld följer henne genom livet. Hon flyttar till sin farmor, där får hon lära sig allt om blommor och blommornas språk och varje kapitel inleds med en australiensisk blomma och vad den representerar. När sedan Alice flyttar till ett naturreservat i öknen (osäker på om det är Ayers Rock, men troligen) och blir naturguide där så kan hon använda sina kunskaper om floran. Det där med att kommunicera med människor går inte helt enkelt och när hon blir förälskad så öppnar sig tron på ett lyckligt liv. Jag är inte helt såld på den här boken, det blir för hoppiga och för spretigt för mig och ibland tänker jag att jag hade velat läsa en novellsamling med Alice som nav. Där finns alla de här berättelserna som var och en är intressanta men som roman så håller det inte riktigt för mig.


Miljöbeskrivningarna och blommorna är någon som jag tar med mig från den här romanen, klart att jag googlade Sturt Desert Pea för att få koll på den växt som beskrivs som magisk!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Tack för att du lämnar en tanke om inlägget, det gör bloggen till en levande mötesplats!