terapeuten - Helene Flood

Läsningen av åretsbok-kandidaterna fortsätter och Terapeuten av Helene Flood ska man då inte läsa ensam på natten i ett hotellrum vid Frykens strand. Nu gjorde jag just det och jädrar vad rädd jag var. Det här är en psykologisk spänningsroman som kan göra den kaxigaste mörkrädd. Och jag är mörkrädd från början, ni fattar.

Det handlar om Sara som bor i en stor villa i utkanten av Oslo. Villan håller hon och hennes man Sigurd på att renovera och det är ett omfattande projekt de tagit sig an, det mesta är halvklart och Sigurd, som är arkitekt, vill att allt ska bli perfekt. Det är hans morfars hus och för Sara finns känslan hela tiden att morfadern fortfarande finns där. Det enda som egentligen är helt klart är Saras mottagning, hon arbetar hemma som terapeut och tar emot trasiga ungdomar. När så Sigurd försvinner utan spår så blir livet i villan allt mer klaustrofobiskt, Sara försöker ta reda på vad som hänt och poliserna som hon söker upp tar inte händelsen på allvar. Konstiga saker händer i villan, Sigurd hittas död och spänningen skruvas upp.

Jag hade väldigt få förväntningar på den här romanen, den är nominerad till Årets bok och därför hamnade den i min spellista. Det ångrar jag inte. Det enda jag kan invända mot är omslaget, det förvillar och har inget att göra med handlingen alls. Det är den instängda känslan, livet i ett byggkaos, att inte bli trodd och händelserna i det lilla trånga terapirummet som gör den här boken så väldigt bra och visst hade man då kunnat hitta ett bättre omslag?